Göteborgsposten – 5 augusti 1862, sida 2

sig att brefvet ankommit då de första farliga symptomerna i hans hustrus sjukdom hade visat sig och att han bortkastat det sedan han märkt att handstilen var honom obekant. Under hans närvarande tillstånd af ängslig väntan var hvilken sysselsättning som helst bättre än att sitta sysslolös. Han tog derföre med en suck upp brefvet, bröt sigillet och såg efter med hvad namn det var undertecknadt. Detta namn var Nanina Han spratt till och skiftade färg. — Ett bref från henne! hviskade han för sig sjelf. Hvarföre kommer det vid ett sådant tillfälle som detta? Hans ansigte blef allt blekare och brefvet darrade emellan hans fingrar. Dessa vidskepliga känslor, hvilka fader Rocco i ateliern beskyllt honom ega och dem han då förklarat härröra från en ammas berättelser i hans barndom, tycktes nu åter vinna inflytande öfver honom. Han tvekade och lyssnade ängsligt åt det håll der hans hustrus sjukrum var beläget, innan han läste brefvet. Betydde dess ankomst ondt eller godt? Det var hvad han frågade sig innan han drog lampan närmare intill sig och blickade på de första raderna. Gör jag orätt i att skrifva till er? började brefvet abrupt Om jag det gör, behöfver ni blott kasta detta lilla pappersblad i elden och