Göteborgsposten – 5 augusti 1862, sida 2

omständigheter, hvilka med rätta anses medföra blott få utsigter till ett lyckligt Aktenskap, så hade dock deras lif under det år som förflutit sedan föreniagen knöts varit lugnt om icke uppfylldt af den första kärlekens lycka. Hon hade rättat sig efter hans egendomligheter, hade begagnat sig af hans godlynthet, och då hennes hastiga lynne fått makt med henne, hade hon sällan i sina lugnare ögonblick underlåtit att erkänna det hon haft orätt. Hon hade, det är sannt, retat honom med anfall af oförståndig svartsjuka; men detta var fel som han nu ej kunde tänka på. Han erinrade sig blott att hon var hans barns moder, att hon låg sjuk blott två rum ifrån honom — farligt sjuk, såsom doktorerna samma dag medgilvit. Mörkret sänkte sig omkring honom och han fattade handklockan för att ringa efter ljus. Då tjenaren inträdde, låg det verklig sorg i hans anlete, verklig ängslan i hans röst, i det han frågade efter tillståndet i sjukrummet. Betjenten svarade blott att hans matmor ännu låg och sof och gick sin väg efter att på sin herres bord ha lemnat ett försegladt bref. Fabio ropade honom tillbaka till rummet och frågade när brefvet ankommit. Betjenten svarade att det emottagits för två dagar sedan och att han sett det ligga oöppnadt på ett bord i hans herres arbetsrum. Då Fabio åter blifvit allena erinrade han