Göteborgsposten – 5 augusti 1862, sida 1

sembära sin hyllning åt den danske bibliotearen Barfod, en bland våra varmaste och ildste skandinaver, hvilken med sin dotter ör några veckor sedan gåstade Upsala. Bland le många tal, som vid detta tillfälle höllos, vill jag blott omnämna ett, nemligen det hvaruti bibliotekarien Barfod utbragte skålen för ett — universitet i Göteborg. Hr B. hade delagit i det första skandinaviska naturforskarmötet i Göteborg år 1839; för hans minne stodo ännu klart och lifligt de ord, hvarmed erkebiskop Wingård afslutade detta möte: att Göteborg vore rätta platsen för en skandinavisk bufvudstad; fullkomligt instämmande häri ville han ock tillägga: för ett skandinaviskt universitet. Skålen dracks under ljudeliga bifallerop. — Egaren till den i tidningarne omordade lustjakten GIpsy-Queen, Earl Fitawilliam, som vid samma tillfalle vistades i Upsala och tillika med sin familj från ett till festlokalen närgränsande rum åhörde studentsängen, inbjöds till fosten. Sedan Earlen tackat för en för honom utbragt skål och sedan en skål för England föreslagits (allt å engelska naturligtvis) föreslog han en skål för Upsala universitet, i det hopp, att detta alltid måste få orubbadt qvarstå å den ort, hvars namn med aktning nämndes i hela det bildade Europa, å den ort der den store Linn verkat och lefvat. Feston, som var ytterst lifvad och bar stark skandinavisk prägel, slöts först med den uppgående solen. Den andra festen firades för några dagar sedan, då de fleste i staden varande akademiska lärare och studenter samlats för att uttrycka sina sympatier for professorn i Estetik vid Lunds Universitet Gustaf Ljunggren. Sedan en enkel sexa blifvit intagen föreslog professor Torön skålen för professor Ljunggren i ett längre val, hvari han framhöll professor Ljunggrens stora förtjonster såsom estetiker och universitetslärare samt tackade dels för det värdiga sätt, hvarpå professor L. under sistförflutna studentmötet för Danmarks konung tolkat icke endast de svenska studenternas, utan hela svenska folkets känslor, dels äfven för det nöje han beredt såväl lärare som lärjungar vid Upsala universitet genom det besök, han, den frejdade universitetsläraren från systeruniversitetet, aflagt härstädes — detta besök, hvarigenom vänskapsbandet mellan begge universiteterna än fastare sammanknötes. Skålen dracks under allmänt jubel. Professor L. tackade för skålen i hjertliga ordalag, yttrande; att fastän han ej kunde tillegna sig allt det beröm, som yttrats om hans person, skulle han dock anse det såsom en uppmuntran att framgå på den bana han valt samt försäkrade att ingenstädes klappade varmare hjertan för Upsala universitet, än i Lund. — Utom professor L. voro äfven inbjudna dennes reskamrat adjunkten Schweder från Lund samt en dansk gäst kammarrådet Christensen från Hörsholm. Docenten Engstrand utbragte en varm tacksägelseskål för den hjertliga gästfrihet och välvilja Lunds universitetet och stad visat Upssala studenter. Adjunkten Schweder tackade för skålen och lofvade att framföra helsningarne till Lund. Nu tog kandidaten Hedin till ordet och sade: Då vi på vårt fredliga vikingatåg till Danmark. . . . Jag ber om ursäkt, mina herrar, jag märker att jag redan vid de första orden begagnar mig af den gamla, oriktiga traseologien — jag sade vikingatåg men ej kunna vi kallas vikingar, vi, unga lef. nadsfriska yyglingar, som i stället för att tage byte läto beröfva oss vår dyrbaraste egendom — våra hjertan .... Talaren föreslog der efter i ett eldigt och af talrika bifallsrop af brutet föredrag en skål för Danmark och der närvarande danske gästen kammarrådet Chri stensen. Denne tackade för skålen sägand