Göteborgsposten – 5 augusti 1862, sida 1

Den gula dominon.) af Wilkie Collins. — Jag undrar på att fader Rocco vågade visa sig för honom. — Fader Rocco är ej den man som låter skrämma sig af någon, skall jag säga dig. Samma dag som Fabio återvände till ateliern återvände äfven han. Han blott förklarade, att Nanina gjort alldeles rätt och att hon var en snäll flicka, men ville ej säga hvar hon fanns. Det vore fullkomligt gagnlöst att fråga honom — han förklarade att ingen hade rätt dertill. Hotelser, böner, smicker — alla medel voro bortkastade på honom. Ah, min vän! var säker på att fader Rocco är den mest slipade och artigaste man i Pisa, den angenämaste vän och farligaste fiende. De öfriga uppförde sig med brutal råhet emot mig, då jag började spela mina kort litet för öppet. Fader Rocco deremot bemötte mig som en dam från början till slut. Om han hade mening dermed eller ej bryr jag mig ej om, allt x) Forts. fr. N:o 177.