Pisa och återtog sin plats. En gång åäterkommen märkte hon att en vigtig förändring egt rum. Hon saknade sin väninna och medhjelperska Brigida, hvilken öfvergifvit sin plats. Alla frågor till demoiselle Grifoni framkallade blott ett svar: Brigida hade sagt upp sig och fem minuter senare flyttat utan att för någon säga hvad hon ämnade företaga sig eller hvart hon skulle vända sina steg. Månader förflöto. Det nya året kom , men intet förklarande bref anlände från Brigida. Vårssäsongen gick förbi med thy åtföljande förfärdigande af kläder efter nya moder, men ännu hördes hon ej af. Första årsdagen af mademoiselle Virginies engagement hos demoiselle Grifoni inföll. Då andtligen anlände en biljett om att Brigida återvändt till Pisa, och att ifall fransyskan ville sända ett svar, uppgifvande hvar hennes enskilda bostad vore, skulle Brigida på aftonen besöka sin gamla väninna. Uppgiften lemnades med nöje af madem. Virginie ; och punktligt på den uppgifna tiden inträdde Brigida i dennas lilla mottagningsrum, Italienskan nalkades med sin vanliga ståtliga gång, frågade sin väninna huru hon mådde och satte sig, båda delarne lika lugnt och vårdslöst som om de blott varit skilda ett par dagar. Mademoiselle Virginie skrattade på sitt lifligaste