Göteborgsposten – 2 augusti 1862, sida 2

Almanachåde Gotha för innevarande år innehåller följande anmärkningsvärda uppgifter. Den bibehåller neml. på sin gamla plats de italienska provinser som blifvit förenade med Piemont, och erkänner på samma gång konungariket Italien med orden: Victor Emanuel, bär enl. lagen af 17 mars 1861 titeln af konung öfver Italien. I tillägget äro fullständiga detaljer öfver de nya provinserna bifogade, i hvad som rör statistiken. Å andra sidan upptuger den några nya stater som förr ej varit der synliga, såsom republiken Hayti, konungariket Sandwichsöarne och kejsardömena Japan och Kina. På Sandwichsöarne heter monarken Alexander Giholiho Kamehameha IV, tjugosex år gammal, gift med en amerikanska, miss Roker. Hans son bär titeln prins af Hawai, hans broder är generalissimus och hans syster premierminister! Han har ett statsråd, tre ministrar och en högsta domstol. De flesta af europeiska makterna hafva representanter derstädes. Konungariket består af fyra öar, som hvardera är en provins för sig, befolkade med 70,000 själar. — Den äldste regerande furste i Europa är Konungen af Wirtemberg, 80 år gammal, och den yngste Prinsen af ReussGreiz, som blott är 15 l2 år gammal. Den suverän som längst regerat är hertigen af SachsenMeiningen, hvilken sutit på tronen i 59 år, och den såsom monark yngste är nuvarande sultanen. Almanachan upptager 134 olika ordnar, hvaraf sex äro för qvinnor. Bayern har de festa eller 11, Spanien och Österrike 10 hvardera, Ryssland 8 Portugal och Sverige 6 Italienska revolutionen upphäfde sex ordnar i Neapel, en i Modena, två i Parma och 5 i Toscana. Ett skeppsbrott. Jeruskeppet James Pilkington, af 1,350 tons drägtighet och fördt af kapten Griffiths, lemnade Liverpool den 13:de sistl. februari med last bestående af väfnader, garn, jern Åc. Den 17 juni kl. åtta på aftonen led skeppet totalt skeppsbrott vid Bassein omkr. 4 svenska mil från Bombay. Skeppet slogs snart i stycken och få timmar sedan det stott emot sågs ej ett spår efter detsawma på den fläck der olyckan skett. Skeppet, som egdes af mr Edv. Bates i Liverpool ansågs i värde uppgå till 150,000 rupier unges. 250,000 rdr) och lasten till 1,000,000 rupier. — Om förloppet vid skeppsbrottet berättas följande detaljer. Alltsedan afresan från Liverpool hade skeppet varit utsatt för mycket hårdt väder, och efter en något förlängd resa anlände det lördagen den 14 juni i Bombays farvatten. Tillfölje af mycket svårt väder ansågs det farligt att sorsoka inlöpa i hamnen, så mycket mera som ingen lots kunde erhållas. Man lade derföre ut i sjön och då stormen hela söndagen fortfor höll man rakt ut från land. Omkring klockan fyra påföljande tisdags afton lade man åter mot land och i skymningen styrde fartyget lyckligt nåt viken. Kaptenen var på däck då det rapporterades att två ljus syntes på babords och ett annat på styrbords sida. Utan tvifvel dog man miste på ljusen i Bassein och Bombay. Skeppet hade god vind och gick snabbt undan mot den efterlängtade hamnen. Plötsligt stötte det mot grund med en förfärlig stöt, hvilken skakade det trån för till akter. Detta var dock blott den första olyckan. Få ögonblick derefter kände man en annan stöt och skeppet stod nu fast på sanden. Man gjorde allt som skicklighet och sjömanskap förmådde, men hvarje ansträngning var sruktlös. Då man fann det fåfängt att vidare företaga något med skeppet, befalldes att lifbåten och skeppsslupen skulle sättas i sjön. Detta blef hastigt utfördt, men den senare båten fylldes olyckligtvis med vatten. Några af besättningen hade blifvit befallda ned i båtarne och tillsagde att lägga dem vid skeppets låring, med då skeppsslupen fylldes, måsto folket i densamma klättra upp i lifbåten. Under tiden tog skeppet in mycket vatten. Sedan man varit i denna farliga ställning i nära fyra timmar, började sjön bryta tvärs öfver fartyget, och för hvarje våg lyftades lifbåten i jemnhojd men halfdäcket. Kapten Griffith sände då efter sin hustru, lystade henne i båten nästa gång den höjdes af vågen och lemnade derefter skeppet jemte andre styrman och åtta matroser, tillsammans elfva personer. De styrde sin kosa mot stranden, som blott var en fjerdedels eng. mil aflägsen. Förste styrman hade nu befäl öfver vraket jemte tjugoen af besättningen. Folket underkastade sig villigt och med berömvärd lydnad förste styrmannens besallningar. Man beslöt att försöka lägga ut storbåten, hvilken