Göteborgsposten – 2 augusti 1862, sida 1

våningen kommer en storartad trappa af ek arbetet förfärdigas hos hrr Bark Warburg) att leda till en dylik korridor i andra våningen. Här träffa vi först på byggnadens största prydaad, den stora mellan 14 och 15 alnar höga solennitetssalongen med sina 7 stora fönsterlufter, hvilka en kyrka skulle önska sig. Genom hvalfbågar står en i tredje våningen, öfver korridoren belägen, stor och rymlig läktare i förbindelse med den stora salen. Salens akustiska förhållanden tyckas vara särdeles lyckliga, och det är sannolikt att denna förträffliga sal, rymmande minst 1,000 personer, i framtiden ofta skall tagas i auspråk för konserter, föredrag etc. Den rymliga läktaren, som får ljus både trån salen och från fönster åt gårdssidan, skall begagnas som lokal för musikoch sängotningarne. I andra våningen, hvarest dörrar finnas mellan rummen, på det en festvåning vid behof kan anordnas, befinner sig ätven den mot norr belägna ritsalen. Alla rummen, liksom korridorerna upplysas af gas, och i intet rum, utom i källarvåningen, finner man någon kakelugn: hela huset uppvärmes och ventileras genom en vårmapparat, placerad i källaren, från hvilken osynliga rör leda genom alla golf. Tamburer, för ynglingarnes ytterplagg och mössor, finnas till alla lasrummen. Det hela är visserligen ännu långt ifrån färdigt; men man kan redan sluta till att det på ett utmärkt sätt kommer att uppfylla sitt ändamål. Blifva nu de nya gator planerade, hvilka skola stryka å ömse sidor ar flyglarne, och skolgården dränerad, planeradi och planterad, samt platsen framför vederbörligen stenlagd, skall skolbyggnaden blitva en vorklig prydnad för staden, trots allt hvad man på förhand i detta fall yttrat. — Sedan man tagit något närmare kännedom om detta byggnadsföretag, måste man hålla vederborande räkning för, att de i byggnadskomiten för Nya tulloch packhusbyggnaden invalt de personer, hvilka varit ledare af det förr omnämnda arbetet. Huru skall man sedan på lämpligt sätt kunna använda de ledigblifvande lokalerna efter ruinen af auktionskammaren och det trånga och obeqväma tullhuset? Bäst blir väl act försälja dem till enskild person, och låta den privata företagsamheten förvandla dem till någon prydnad för staden. Man torde härvidlag påmiona sig den lilla ruskiga granne, som auktionskammaren i början af förra året hade å sin venstra sida, en granne som tillät anktionskammaren att då ännu prunka med någon öfverlägsenhet, men hvilken nu metamortoserat sig till ett särdeles prydligt 3-våningars stenhus. Nu är det dettas tur att ropa: granne skall du längre gå i dina gamla paltor? Ställ om att du får dig en snygg och modern klädning, ty nu generar du mig! Låtom oss hurra! Vi kanna nu redan resa härifrån till Örebro, utan att stiga ur vår kupå, om vi ej vilja. Ånnu ett par månader till, och vi skola nästan med samma lätthet komma till Stockholm. Det säges visserligen, att banan dit ej skall öppnas förrän d. 1 December, men mera sangviniska påstå, att banan kommer att öppnas för trafiken vid konungens återkomst hit från Norge i första veckan af September månad. Huru härmed förhåller sig, vet allena vår Herre och — friherre Ericson. Denne senare medfoljde i går f. m. det härifrån afgående första tåget till Örebro, och vid dess afgång utbringades ett lefve sor honom, välfortjent om något lefve varit det. Det första bantåget från Örebro i går eftermiddag, bogserades ej af något lokomotiv med namnet Örebro, utan helt beskedligt af vårt gamla Sköfde. Det var dock lika välkommet och den hederliga vestgöthen