Göteborgsposten – 2 augusti 1862, sida 1

mot presten. — 0! fader Rocco, fader Rocco! klagade hon, hvarför sade ni mig icke detta förut? — Emedan, mitt barn, jag ej visste huru nödvändigt det var att framställa detta förrän i dag. Men det är ej för sent, det är aldrig för sent att göra en god gerning. Du älskar Fabio, Nanina? vill du bevisa denna kärlek genom att göra ett stort offer för hans bästa. — Jag skulle vilja dö för hans skull. — Vill du vara hjeltemodig och bota honom för hans passion genom att lemna Pisa i morgon ? — Lemna Pisa! utropade Nanina. Hennes ansigte blef döligt blekt: hon reste sig upp och aflägsnade sig några steg från presten. — Hör hvad jag har attsäga, fortfor fader Rocco, jag har hört dig beklaga att du ej kunde få något regelbundet arbete med sömnad. Du skall få detta arbete, om du vill följa med mig — du och din lilla syster naturligtvis — till Florens i morgon. — Jag lofvade Fabio att gå till ateliern i morgon, började Nanina, blygt. Jag lofvade att gå klockan tio. Huru kan jag ... Hon tystnade liksom hade rösten svikit henne. Jag sjelf skall följa dig och din syster till