Göteborgsposten – 2 augusti 1862, sida 1

Florens, sade fader Rocco, utan att låtsa märka afbrottet. Jag skall lemna er i värd hos ett fruntimmer, som skall bli öm som en moder emot er båda. Jag ansvarar för att ni der skola få sådant arbete att ni kunna uppehålla er sjelfve, oberoende af andra, och jag vill åtaga mig att återföra dig till Pisa efter ett förlopp af blott tre månader, ifall du icke tycker om att lefva i Florens. Tre månader, Nanina, det är ingen lång landsflykt. — Fabio! Fabio! utropade flickan under nya tårar, i det hon sjönk ned på stolen och dolde sitt ansigte. — Det är för hans bästa, yttrade fader Rocco lugnt; kom ihåg, för Fabios bästa! — Hvad skulle han tänka om mig ifall jag reste? O! om jag blott hade lärt att skrifva. Om jag blott kunde skrifva ett bref till Fabio! — Kan du ej vara öfvertygad om, att jag skall förklara allt, som han bör veta? — Huru skall jag kunna lemna honom? O! fader Rocco, huru kan ni be mig lemna honom? — Jag ber dig ej, att du skall göra något oöfverlagdt. Jag väntar på ditt beslut tills imorgon bittida. Klockan nio skall jag vara nere på gatan och jag skall ej ens så mycket som inträda i detta hus, utan att jag på förhand vet att du har beslutat följa mitt råd. Gif mig ett