Göteborgsposten – 2 augusti 1862, sida 1

Den gula dominon.) af Wilkie Collins. — Jag begär ej att du skall tvifla på honom, sade Fader Rocco mildt, och jag vill tro på honom lika fast som du gör. Låtom oss antaga, mitt barn, att du tåligt lärt alla de många saker hvarom du nu är okunnig och som äro nödvändiga för en dam af högre stånd att känna. Lat oss antaga att Signor Fabio verkligen brutit alla de lagar som styra folk i hans höga ställning och offentligen tagit dig till sin hustru. Du skulle då vara lycklig, Nanina; men skulle äfven han vara det? Han har ingen fader eller moder att kontrollera sig, det är sannt; men han har vänner, många vänner och förtrogna inom hans eget stånd, stolta bjertlösa personer, som ingenting veta om ditt värde och din godhet; som då de: höra talas om din låga börd skola betrakta dig och äfven din make, mitt barn, med förakt. Han har ej ditt tålamod eller din styrka. Tänk huru bittert det skulle vara för honom att bära detta ) Forts. fr. N:o 175.