Veckokrönika. Vår senaste vecka ingick med Sjusofvaredagen. Sem det äfven var söndag, hade val litet hvar beredt sig på att äfven få sofva minst till kl. 7; men annorlunda hade Muspels söner beslutat. Redan klockan straxt efter 2 på morgonen törjagades sömnen ur oe flestas ögon genom de larmande brandsignalsskotten, de hemskt dofva klämtningarne och de narraktigt smattrande trumpeterna. Med eller mot sin vilja måste man upp, helst klämtningen angaf att det var sjelfva City, som denna gången hotades. Närmare betänkt, porde man dock (så vida man oj är nog lyck