Göteborgsposten – 1 augusti 1862, sida 2

vård åt konung Louis Bonaparte af Holland, nuvarande franske kejsarens far. Konung Louis hade i sitt testamente yttrat sin önskan, att bildhuggaren Petiton skulle utföra ett monument till hans graf, och depna önskan har au blifvit upptylld. Konstnären skänktes nätt och jemnt så lång lefnad, att han kunde fullborda arbetet: han dog neml. i början af sistl. Juni månad. Under det han var sysselsatt med detsamma, lät kejsaren bygga eu ny kyrka på samma plats der den gamla stod, och i denna har monumentet blifvit uppstäldt i ett mörkdekoreradt kapell, hvilket endast erhåller sin belysning ofvanifrån, så att dagern faller rätt ned på minnesvården. Konstverket består af konungens porträttstaty, stödd mot en tron med en örn vid fötterna. Hela denna grupp är af hvit carraramarmor, hvilande på ett fotstycke, vid hvars sidor stå statyer af Barmhertigheten och Gudsfruktan, utförda i samma marmorslag. Framtill på fotställningen äro tre nischer avbragta med bröstbilder af konungens och Napoleon 1:stes far, Charles Bonaparte, samt af Napoleon III:s två bröder, hvilkas sarkofager, liksom fadrens, äro nedsatta i hvalfvet under minnesvården. Franska generalstaben är på kejsarens befallning sysselsatt med utarbetandet af en heskrifning öfver italienska fälttåget år 1859. För att åstadkomma en någorlunda opartisk framställning af händelserna, skall man vid tvifvelaktiga ställen söka noggranna upplysningar hos österrikiska regeringen, som förklarat sig villig att lemna sådana, vid de tillfallen de kunna behöfvas. Napoleonska familjens slägtregister. Rörande detta slägtregister, hvari senast blifvit införd födelsen af prins Napoleons son, meddelas följande detaljer: Registret är i stort folio, inbundet i rödt sammet med mycket enkla upphöjda ornamenter i hörnen, samt tamiljens chiffer, ett N, i midten. Det sträcker sig från år 1806, och den första anteckning man der finner är om prins Eugånes, vicekonungen af Italien, adoption, Den andra i ordningen är äfven daterad 1806 och handlar om prinsessan Stephanie Beauharnaise adoption, hvilken genom familjen Beauharnais var beslägtad med kejsarinnan Josephine, och som nyligen dog såsom storhertiginna af Baden. Derefter komma berättelser om kejsar Napoleons giftermål, prinsars i familjen tödelse och till sist om konungens af Rom födelse, hvarmed serien af de under första Napoleonska dynastien förda anteckningar sluta. Registret var anförtrodt åt grefve Regnault de S:t-Jean-dAngely, statsminister och rådsherre. Det var under det första kejsardömet hans skyldighet, likasom det under det nuvarande är statsministerns, att föra protokollet rörande de större tilldragelserna inom Napoleonska familjen. Vid det första kejsardömets fall räddade grefve Regnault de S:t JeandAngely den dyrbara boken från förstörelse och vid hans död kom den i händerna på hans onka. Denna dam lemnade boken åt republikens prins-president, Ludvig Napoleon, då han genom folkets vilja besteg kejsaretronen. I samma register, som blifvit fortsatt under det andra kejsaredömet, finnas nu af statsministern införda följande händelser: Kejsar Napoleon III:s samt prins Napoleons giftermålsakter, kejserlige prinsens födelse, prins Jeromes död, och den 18 Juli inskrefs deri prins Napoleons (Victor Jerome Frederic) födelse, son af prins Napoleon och prinsessan Clotilda. IIjeltemod. En sjuttonårig yngling, mr Fournier, som för tre år sedan gick ombord å ett franskt örlogsfartyg såsom skeppsgosse, har för tapperhet och rådighet blifvit utnämnd till officer. Efter flera under tiden gjorda långresor befann han sig vid Vera Cruz just då franska trupperna der landstego, hvartill erfordrades biträde af marinen, då äfven den unge Fournier blef detacherad samt utmärkte sig vid flera tillfällen, hvarföre han lofordades af sina förmän. Ett vigtigare uppdrag blef honom nu anförtrodt. I spetsen för ett detachement af tretio man och lika många packåsnor skulle han i en by hemta lifsmedel. Just då han nära hunnit till målet faller han i ett starkt mexikanskt bakhåll, men den lille Fournier, som han brukade kallas, låter sig ej förfära utan går åtföljd af blott en man djerft emot den mexicanske höfdingen, och befaller honom med myndig ton att utlemna de lifsmedel som han skulle föra till hufvudqvarteret, förkunnande att han är förtrupp till en ansenligare styrka.