Göteborgsposten – 1 augusti 1862, sida 2

— OO! jag har ofta, ofta tänkt derpå, snyftade flickan. Jag har i hemlighet gråtit deröfver många nätter. Han sade att jag såg blek och sjuk ut; och jag berättade honom att det var emedan jag tänkte derpå. — Och hvad yttrade han till svar? Nanina teg. Fader Rocco blickade ner. Flickan lyfte sitt hufvud från hans knän och försökte att åter vända bort det. Han tog hennes hand och hejdade henne. — Tala öppet till mig sade han. Berätta hvad du borde säga till din fader och vän. Hvad var hans svar, mitt barn, då du påminde honom om skilnaden emellan er? — Han sade att jag var född till att bli en förnäm dam, stammade flickan medan hon fortfarande sökte bortvända ansigtet, och att jag kunde blifva en sådan, ifall jag ville lära oeh vara tå. lig. Han sade, att om ban hade alla de ädla damerna i Pisa på cna sidan, att välja ibland och blott lilla Nanina på den andra, skulle ban räcka ut sin hand till mig och säga: , denna skall bli min hustru. Han sade att kärleken ej vet af någon skilnad i rang, och att då har vore adelsman och rik, så vore det ock allt skäl att han gjorde som honom behagade. Han val så vänlig att jag trodde mitt hjerta skulle brista medan jag talade till honom, och min lilla syster tyckte så om honom, att hon kröp upp :