Göteborgsposten – 31 juli 1862, sida 1

af nyssnämnda små sorrolighetei de omedelbara verkningar som de frambringade i flickans ansigte. Såsnart Maddalena blott så mycket som vidrörde den unge adelsmannen — vare sig att hon gjorde det med afsigt, eller verkligen tillfälligtvis — sammandrogos Naninas anletsdrag, hennes bleka kinder blefvo ännu blekare, hon satt orolig på sin stol och sammanrullade och upprullade åter med nervösa rörelser de lösa ändarne af det band som var knutet om hennes midja. — Svartsjuk! tänkte pater Rocco. Jag misstänkte det redan för flera veckor sedan. Han vände sig bort och skänkte för ett par minuter hela sin uppmärksamhet åt blandningen af cementet. Då han åter såg in i spegeln, var det just i rätt tid för att bevittna en liten tilldragelse hvilken plötsligt förändrade de tre personernas i inre rummet ställning till hvarandra. Han såg Maddalena upptaga ett modelleringsverktyg som låg på ett bord bredvid henne och börja att hjelpa Fabio i att förändra läggningen af bystens hår. Den unge mannen följde uppmärksamt nog hvad hon gjorde, tills hans blick händelsevis kom att fästa sig vid Nanina. Hon gaf honom ett förebrående ögonkast, och han svarade med ett tecken som genast återförde leendet på den unga flickans kinder. Maddalena öfverraskade henne i det ögonblick då