Göteborgsposten – 31 juli 1862, sida 1

att ej på hela sjorton dar så se och höra torgvakten gå i gevär för någon kungl. person — ingen menniska bryr sig om att vakten går i gevär för gubben kommendanten, när han kommer på sin hederliga stridshingst. klent står det till med miolstrarne också, minst hälften af dem äro permitterade, men de starkaste äro hemma; jag säger de starkaste efter hvar och en at dem tagit på sig ett par departementer, jag tror tre till och med, itall det skulle knipit. Gubben Thulstrup skall vara utrikesminister nu, gudbevars, men det är ej värdt att don gamle krigsbussen söker taga på sig en diplomataktig min, man ser genast att det är något som sattas när man kommer ibåg gretve Manderströms knipsluga ansigtsuttryck. Hr Reuterskjöld är både krigsoch marinminister medan grefvo Platen har tjenstledighet och det tros att de båda platserna sammanslagna ej skola förorsaka mycket hulvudbry nu under sommaren. Den hederlige hr Bredberg sköter civiloch finansdepartementena helt ogenerad medan hrr Laserstråle och Gripenstedt äro jjenstledige. Slutligen har hr Thyselius benäget öfvertagit både justitieoch ecclesiasukdepartementerna, ehuru man allmänt är ense att hans eget departement är mer än tillräckligt för honom. Lägges nu härtill, att en mängd andra högre embetsmän for enskilda angelägenheters värdande rest till Homburg eller andra trefliga badorter, så finner ni, m. h., att vi äro så godt som renons på egentliga storheter och det är ju i sig sjelt någonting högst sorgligt. Och lägges ytterligare härtill åtskilliga andra ledsamma saker t. ex. att Vaktparadens musik nu medan odie hohen Herrschatten äro borta, hyser så liten aktning för sin publik, att den drar på med så utfilade saker som marschen ur den Svaga sidan i stället för att man annars undfägnas med en marsch ur Gounods Faust, så måste erkännas — jag skulle kunna anföra minst tre lika ledsamma omständigheter ännu — att vi för närvarande verkligea äro beklagansvärda. — Tack vare emellertid en hiten högst privat telegraftråd är jag i tillfälle att sända er alldeles färska underrättelser från flera af våra trogne embetsmän, — men ej från krigsmakten till lands och vatten. Grefve Manderström befinuer sig vid den ypperligaste helsa i Homburg, han är yttersc förekommande mot alla, resonnerar öfver allt, bara man ej bringar på ta peten den välsignade slesvig-holsteinska frågan — då mulnar han genast och blir nedslagen. Presidenten Åkerman vistas äfven i Homburg och vandrar lätt och ledigt som en 20 års yngling i de vackra allåöerna, betraktar så innerligt förnöjd damerna genom sina superba guldglasögon och skänker måhända deremellan nägongång en tanke åt Kongl. M:ts och Rikets Kommerskollegium. Tack vare samma telegraftråd är jag i tillfälle att skicka helsning från er landsman, rädmannen Björck, som också befinner sig i Homburg för att hemta krafter till det förestående riksdagsarbetet. Den utmärkte representanten för Göteborg befinner sig vid bästa helsa, det vågar jag försäkra, åtminstone häromdagen var händelsen så. Grosshandlaren Östermans och hans familjs drunkning i söndags vid segling under det farliga byvädret på Värtan har mer än konungens resa och mottagande i Köpenhamn utgjort veckans samtalsämne. En förtärligare tilldragelse än denna har också ej flera eller rättare många år inträffat i Stockholm. Hr Österman, associ i firman Cederlund komp., var en passionerad älskare af segling. Hans fru, född Lindberg och syster till den skicklige ingeniören och föreståndaren för vårt Stockholmska Motala, var likaså passionerad för detta nöje och hade genom att några år följa sin man på