Göteborgsposten – 30 juli 1862, sida 1

— Flickan säg sjuklig ut då hon kom in här. Är hon alltid sådan? — Nej. Hon har förändrats på den sista månaden. Jag misstänker att vår intressante unge adelsman har gjort något intryck på henne. Ju oftare flickan på senare tiden suttit som modell, dess blekare och mera nedslagen har hon blifvit. — Åh! hon har sutit för honom eller hur — Hon sitter för honom nu. Han modellerar en hednisk nymf eller något dylikt och har öfvertalat Nanina att låta honom afbilda hennes hufvud och ansigte. Enligt den lilla tokans egen berättelse var hon i början rädd och gaf honom all möjlig möda innan hon ville bifalla. — Och nu har hon bifallit ... Tror du ej att hon möjligen kan bli en farlig rival för dig. Männen äro sådana dårar och få så besynnerliga infall... — Åh, det skulle vara löjligt att tänka sig. En flicka som ej har något sätt, ej kan tala, och är utan intelligens; som ingenting har att tjusa med utom sina tafatta barnsliga behag! — Farlig för mig? Nej! nej! Om det är någon fara för handen, så bar jag att frukta för billdhuggarens dotter. Jag erkänner gerna att jag är ängslig att få se Maddalena Lomi Men hvad Nanina beträffar är hon blott helt