Göteborgsposten – 29 juli 1862, sida 1

ment, förrän hon fick börja arbeta. Ett rum öfverlemnades till bennes enskilda bruk; lysande materialier af sammet, silke och satin vederbörligen åtföljda af mussliner, spetsar och band öfverlemnades till hennes förfogande; hon fick tillsägelse att ej spara några kostnader och att på kortaste tid förfärdiga de vackraste och modernaste profver för att exponeras i förevisningsrummet, Mademoiselle Virginie åtog sig att göra allt hvad man begärde af henne, tog fram sina portföljer med mönster och sina böcker med kolorerade teckningar samt bad att få en medhjelperska, som kunde tala tillräckligt fransyska, för att öfversätta hennes befallningar för de italienska flickorna i arbetsrummet. — Jag har just den person ni behöfver! utropade demoiselle Grifoni. En arbeterska som vi kalla Brigida — den lataste slyna i hela Pisa, men listig och fin som en synål. Hon har varit i Frankrike och talar språket som en inföding. Jag skall genast sända henne till er. Mademoiselle Virginie blef ej länge lemnad ensam med sina mönster och silkestyger. En högrest qvinna med djerfva svarta ögon, trotsigt sätt och steg så fasta som en mans, inträdde i rummet med hållningen af en teaterdidrottning gående öfver scenen. I samma stund hennes blick föll på den franska förestånderskan, stannade hon, slog förvånad i hop händerna och utropade: