tersfasthet. Då mademoiselle Grifoni stod på böjden af sin framgång, begick hennes skickliga tillskärerska och föreståndarinna för sömmerskorna, den lågheten att gifta sig och etablera sig som demoiselles rival i handtverket. En olyka, som denna, skulle ha förorsakat en vanlig modehandlerskas ruin; men den oöfvervinneliga Grifoni höjde sig nästan utan ansträngning öfver densamma och bevisade, att det för den fiendtliga lyckan var nästan omöjligt att uttömma hennes ressurser. Medan de mindre modehandlerskorna profeterade att hon skulla bli tvungen stänga sin butik, korresponderade hon helt lugnt i hemlighet med en agent i Paris. Ingen visste hvad dessa bref handlade om förr än några veckor senare, då alla damer i Pisa emottogo ett cirkulär med tillkännagifvande att den bästa fransyska tillskärerska som kunde fås för penningar blifvit anställd för att leda grifoniska etablissementet. Detta mästaredrag afgjorde segern. Alla demoiselles kunder vägrade att göra nya beställningar förrän tillskärerskan från Paris för innevånariunorna i Pisa förevisat de sista moderna från den eleganta verldens hufvudstad. Fransyskan anlände punktligt på utsatt dag, — prydlig och fin, leende och kokett, med runda kinder och smidig gestalt. Hennes namn var Mademoiselle Virginie. Hon hade ej väl kommit inom dörren till demoiselle Grifonis etablisse