Göteborgsposten – 29 juli 1862, sida 1

LOOOO — — som skett. Det var nödvändigt att handla med snabbhet och taga de mest afgörande mått och steg, för att undvika den stora fara som nu hotade armen. Tvenne planer kunde följas, af hvilka MoOlellan valde den, att ofvergifva White House och armens förbindelser med Yorkfloden, samt falla tillbaka på sådana nya förbindelser, som kunde öppnas å Jamesfloden under betäckning af den Norden tillhöriga sjostyrkan. Denna rörelse var ytterst svår. Marschens längd var ej så synnerligt stor, men man måste taga med hela materielet och armåens baggage på en enda dålig väg, genom en sumpig och skogbeväxt trakt, afskuren af en mängd bivägar eller stigar, alla löpande mot Richmond, på hvilka sydtrupperna kunde oroa eller angripa de återtågande kolonnernas flank. Det snabba utförandet af general MClellans beslut förvirrade fienden, som troligen gissade, att några obestämda rörelser skulle försökas, innan man ville operera på stora reträttlinien, och säkerligen väntade att nordtruppernas befälhafvare skulle tveka om att lemna sin kommunikationslinie med White House. D. 26 juni angreps nordgeneralen MoOalls division, som stod vid Mechanicsville, af sydtrupperna under general Hill, som gått öfver Chickahominy-floden på Meadowbryggan. En häftig strid följde, men MCalls linie bröts icke, fastän den öfverfölls med stor häftighet af några Louisianaregementen. Reserverna af nordtruppernas artilleri körde upp och gjorde slut på detta anfall å högra flygeln. Denna omständighet gynnade MeOlellans planer, ty han lyckades på motsatta ändan att under nattens lopp föra hela sin armås bagage till Chickahominys högra strand. Nordarmeens högra flygel stod ännu qvar på sin plats. Den 27:de i dagbräckningen erhöll MCall order att falla tillbaka på de bryggor, som nordtrupperna laggt midtemot Gaines Mill för att, då hela armeen verkställt öfvergången, solja marschlinien mot Jamesfloden. MCall förföljdes nära af fienden; men lyckades dock förena sig med Morilldivisionen och Forenta Staternas regelbundna divisioner under general Sykes. Denna armekår, kommenderad af Fitz John Porter, befalldes skydda bryggorna mot de tramryckande sydtrupperna, för att tid skulle vinnas. Deras ordre gick ut på att hålla bryggorna hela dagen, passera dem på aftonen d. 27 och derefter förstöra dem. Sydtrupperna utförde sitt anfall, omkring kl. 1 eftm., i trenne divisioner. Jacksons kår kom i tid ned från Hanover Court-house, för att kunna deltaga i striden. Denna utkämpades på ea vågformig terräng, som var rikt försedd med skog, men dock hade stora öppna platser. Striden var våldsam och nordtrupperna forsvarade en stund lyckligt sin ställning, och hoppades ett ögonblick tillochmed kunna besegra fienden. En seger under sådana förhållanden skulle kanske ledt till atgörande resultater, och det var i detta hoppets ögonblick som befallningar gåfvos, att man skulle till general Porters understöd skicka alla de trupper, som icke oundgängligen behöfdes för att skydda nordtruppernas linier utanför Richmond — hvilka linier, det må här anmärkas, angrepos af sydtrupperna under loppet af samma afton. Tillfölje af dessa ordres kom general Howells division till stridsfältet omkring kl. 4 eftm., och deltog ögonblickligen i striden. Tvenne brigader al Richardsones division anlände icke förrän senare på aftonen. Emellertid förde sydtrupperna ständigt fram mera folk, och allt hopp om en seger för nordtruppernas sak var snart tillintetgjordt. Från en ballong, som sändts upp i