Göteborgsposten – 28 juli 1862, sida 2

också derföre att någon förbättring i barnens indervisning icke behöfdes. Man lärer neml. inse dessa hafva tillräckligtaf någon förmåga att äsa i bok. De icke klagande församlingsmedlemnarne förenade sig (hvilket alltför ofta hänler då fråga är om penningeuppoffringar) såsom en man med de klagande, och yrkade iksom dessa på upphäfvande af det fattade peslutet. Konsistorium beslutade då en åtgärd, som i ett alldeles liknande fall hade ned särdeles framgång användts med afseenle på Fässbergs sorsamling; hvilken, då konsistorium återremitterade målet till ny behanding på sockenstämma, för upplysnings vinnande om det sätt hvarpå man i stället ville ge sitt folkskoleväsende en tillfredsställande anordning, enhälligt beslutade att uppbygga tre nya skolhus och anställa två nya fasta folkskolelärare. Hvad som lyckats i Fässberg misslyskades emellertid alldeles med Fjäråsboarne, hvilka endast så mycket bestämdare bestridde behofvet af fasta skolor. Hittills har det under dylika förhållanden ansetts falla af sig ejelf att ett sockenstämmobeslut upphäfves, när alla röstegande varit eniga om dess återkallande; och det synes vara helt naturligt att så måste ske, då församlingen är oförhindrad att på en ny stämma sjelf ändra sitt förra beslut. Konsistorium ansåg sig emellertid denna gång böra stadfästa beslutet om anskaffaude af två nya fasta skolor, då det syntes vara bevisadt att Fjärås församlings folskoleväsende icke kunde på annat sätt ställas i någorlunda ofverensstämmelse med skolstadgaas fordringar. Besvär anfördes naturligtvis af församlingen, men dessa hafva genom utslag af den 13 sistl. Juni blifvit ogillade. Fjärås församiing får således i sinom tid 3 fasta skolor; och hvad vigtigare är, man torde härigenom kunna anse såsom grundsats erkändt, hvad lektor Blomstrand vid sista läraremötet i sitt till protokollet lagda förslag till resolutioner i sista rummet sramställde såsom ett nödvändigt vilkor för folkskoleväsendets kraftiga utveckling, nemligen konsistoriernas befogenhet att efter vederbörandes hörande i första instansen döma tredskande församling till vidtagande af sådana åtgärder som kunna erfordras för att inom densamma göra folkskolestadgan till en sanning. Utländska pressen om det Skandinaviska konungamötet. 1 den halfofficiela parisertidningen ,Patrie för d. 22 d:s läses: ,Den 17:de i denna månad anlände konungen af Sverige, Carl XV, till Danmark. Denne monark emottogs af Danmarks konung med den största hjertlighet och under trenne dagar ha lysande fester gifvits till hans ära. Denna resa är icke, såsom man skulle tro, ett enskilt besök; den har ett annat ändamål och är af en annan betydelse än en lustresa eller en påhelsning hos en vän. Man vet, att det redan länge varit fråga om ett alliansfördrag mellan de trenne Skandinaviska rikena, och man har ett ögonblick trott, att svenska konungens besök i Köpenhamn hade till ändamål just undertecknandet af nämnda fördrag. Enligt bref från Köpenhamn, skall dock allt vid detta möte inskränka sig till diskussion om de vilkor, som skola utgöra grundvalen för det af de skandinaviska folken så lifligt önskade fördraget, hvilket skall förena i en politik och i gemensamma ider en så länge söndrad race. Afslutandet af en så vigtig akt är af natur, att skola utöfva ett vigtigt inflytande på Europas allmänna angelägenheter, och vi skola icke underlåta att återkomma härtill, då den politik och de ider. som adopterats i detta fördrag, blifva kända. En dansk cirkulärdepesch, som d. 12 mars afsändes till danska beskickningarne Petersburg, London, Paris, Stockholm och Haag, har nu först kommit till offentligheten Danska regeringen protesterar deri mot Tysk lands inblandning i de rent slesvigska ange slägenheterna och särskildt deremot att de vill att bolsteinska utskottet och exekutions utskottet skall handlägga dessa angelägenhe ter, som dock i grunden äro internationella alldenstund Slesvig ej såsom Holstein tillhö tyska förbundet, utan är ett danskt hertigdö (me. — Danske utrikesministern visar i de peschen vidare, huru orätt det är af Tyskland som sjelf medelbarligen afsöndrat Holsteii strån helstatsförfsattningen, att anse det såson slöftesbrott, att konungen vill utveckla riks lrådet för konungariket och Slesvig, hvilke ssenares inre provinsiela institutioner konun Igen dock högtidligt lofvat att bevara okränkta t nn