Göteborgsposten – 28 juli 1862, sida 1

000: — med ett gapskratt pekade på nämnde föremäl, liggande under ett af hvalfven. — Hur har ni fätt veta hela denna historia ? frågade jag Tom, höll andan och blickade öfver balustraden ned på gården, der en bop studenter voro samlade kring en af ställets arbetskarlar, ledande upp och ned på gården en stelbent häst, hvars hud ännu var ruggig och genomvåt efter den förtviflade färden. — Hur har ni fått veta allt detta ? upprepade jag. — Jo Gratton berättade det för mig, Jag höll på att draga ut en tand, då den vilda jagten passerade förbi mina fönster, men öfverlemnade ät Peter att sluta min tandoperation och begaf mig hit. Ehuru jag kom in lyckligt och väl utan att få mitt hufvud krossadt af packet, så skulle jag dock ha föga lust att åter bege mig härifrån. Man har sändt bud till slottet efter soldater, för att rensa gatorna, och För tusan, är icke det Whinston ? ropade han afbrytande sin historia, i det en hop studenter med sönderrifna kläder inträdde på gården. — Hvar? frågade jag, fruktande för att Whinston i sin närvarande sinnesstämning skulle träffa sin rival. — Jag är icke rätt säker derpå, svarade Tom likgiltigt; men Gratton sade någonting om er och honom i afseende på det nya subjektet;