Göteborgsposten – 28 juli 1862, sida 1

OO ii —— deles beundransvärdt, äfven sedan den nu blifvit omolipad och derigenom förminskad; etta smycke med många mindre briljanter, hvilka hvardera i olika ställning mottaga ljuset, gör en helt annan verkan på äskädarne i allmänhet. hohinoor har föröfrigt en rival i den holländska afdelningen, der diamantsliparen Coster i Amsterdam utställt en vida större briljant med namnet -Söderns etjernar, den är sastsatt på en rörlig nål, som darrar för mängdens steg, och den stora diamanten blixtrar derföre mera än Kohinoor, som ligger nere, men dess sarg är så gul, att man näskulle kunna taga den för en topas, och vore jag nog lycklig att ega en million pund sterling, skulle jag helt säkert icke använda dem till att inkopa Soderns stjerna ehuru jag gerna vill tro, att den enl. alla juvelhandlares reglor är värd denna summa. Man måste formligen bilda queue för att kunna få bese dessa herrligheter; tåget rör sig från höger ull venster, och då polisbetjenterna, som särskilt äro anställda på denna plats, tycka, att en eller annan ser för länge, höres deras monotona: Please on, please, ladies and gentleman! Följden är naturligtvis, att ingen får se de öfriga sakerna, som finnas tillsammans med de två stora ädelstenarne, och det är verkligen en förlust. Bredvid Söderns Stjerna har man sålunda en mängd mindre ädelstenar af olika slag, som till en del förklara huru man går till väga vid diamantslipningen, hvilken man för öfrigt kan se prakuskt utsord i maskinafdelningen. Och i det skåp, som innesluter Kohinoor, finnes jemväl en mängd dyrbara och beundransvärda arbeten från R. Å. Garrard, hvilka kunna anses som Englands fornämsta guldoch vilfversmeder. Drottning Victoria har med stor liberalitet tillåtit firman utställa flera henne tillhöriga dyrbarheter, nemligen torutom Kohinoor ännu ett halsband i indisk stil med de tre stora rubiner, som tillhört sultanen af Labore, och talrika briljanter samt en praktfull bordställniog i morisk stil med grupper af hästar, porträtter af drottningens alokungsdjar. ÄÅfvenledes finnas här tvenne bägare, inlagda med juveler och emalj, hvilka drottningen skänkt sin dotterson, den lille preussiske prinsen, och en liten prins af Baden, samt en dopfunt, som drottvingen för ett par år sedan skänkte en dotter till nuvarande preussiske utrikesministern, grefve Bernstorff, då gesandt i London. Firman i samma lack, Harry Emanuel, hvars buuk i Brook Street, är något at det rikaste, man kan tänka sig, har bland många andra herrligbeter utställt en bägare utskuren af en enda topas, fat och lock prydda med figurer at emalj och guld, föreställande Perseus och Andromeda, en bagatell till ett pris af 2,000 pund sterling och icke användbar till annat an prydnad tor en kamingesims eller enetagere; den är köpt, och det icke af en dåraktig lord, utan af en klok köpman, en mr Marjoribanks. Ej långt ifrån en leksakspyramid, hvilken i smakloshet nästan öfvertrattas af åtskilliga stearinljustrofser isynnerhet efter det solens strålar och den höga temperaturen brutit de hvita pelarne och spirorna samt förvandlat de konstiga figurerna ull klumpar, är npplörd en agronomisk trote, hvilken jemväl gor tjenst som drinking fountain, hvaraf åtskilliga äro med praktisk klokhet anbragta rundtomkring i byggnaden; afde flere föremål som här äro samlade, böra framhållas profver af det så kallade genealogiska? kornet, d. v. s. korn, vid hvars frambringande man följt samma reglor som vid kreatursuppdragningen, så att man under en följd af är endast användt de storsta axen och bästa kornen till utsäde, och det är öfverraskande att se de resultater som