Göteborgsposten – 26 juli 1862, sida 1

bry mig om huru de sutto fattade jag min batt samt skyndade ut. Då jag inträdde i huset vid Charlotte Square fann jag det så att säga genomträngt af dyster. het och tystnad. Jag gjorde pigan som öppnade en hastig fråga, men hon bad mig blott gå upp i öfra våningen. Då jag kom upp öppnadesen dörr och en blek gestalt med fövirrade blickar, hvilken jag knappt igenkände som min vän, fattade min hand. Utan att säga ett ord ledde han mig hastigt in i en stor och elegant möblerad sängkammare, i hvilken familjens alla medlemmar voro församlade. Då jag med någon förvåning blickade omkring mig. för att vinna en förklaring, drog mig Whinston fram till sängen kastade tillbaka sparlakanen och ropade med sammanbitna tänder: — Se der hvad en djefvulsk ondska har åstadkommit! Han pekade mot den andra sidan om bädden, der jag såg en syn som för ett ögonblick hejdade blodet i mitt hjerta och slog mig med outsäglig fasa. Midt emot mig stod Catharina i sin hvita drägt, med fullkomligt blodlöst ansigte och djupt insjunkna ögon omgifna af en gulaktig ring, hvilken gaf ett likaktigt utseende åt bennes drag. Hennes hår, som lossat, föll lik en svart dimma öfver hennes hvita nacke och skuldror. Hon höll armarne framåtsträckta, och de sköna