Göteborgsposten – 25 juli 1862, sida 2

ågan till regeringens asgörande. Resoluonen fordrade bemedling såväl som erkänande af Sydsörbundet. Han medgaf, att ett Ik, då det tillkämpat sig oberoende, och etta tillstånd kunde anses som varaktigt, ade anspråk på att se sin regering erkänd åsom faktiskt bestående, och att ett sådant rkånnande icke gaf någon berättigad föreväning till ett krig, emedan det hvarken var nstötligt eller kränkande. Men under sakeras nuvarande ställning torde man icke anse let för gifvet att Söderns oberoende ar araktigt grundadt. Det gats intet exempel så en sådan kamp som den, hvilken nu fördes Amerika. Man hade gifvit regeringen det ;rkännandet, att hon hittills följt en förståndig och klok politik i denna sak, och man skulle lerföre öfverlemna åt henne sjelt att bedoma, 1å det lämpligaste ögonblicket vore inne för att göra anbud om en vänskaplig mellankomst. Då tillfälle erbjöde sig, skulle regeringen med glädje uppträda som medlare; men detta kunde hon icke göra, om hon ej intog en fullkomligt opartisk ställning till de krigförande partierna. Med detta Palmerstons uttalande slutades förhandlingen, i det Lindsay, såsom bekant, tog sin motion tillbaka. Denna debatt har tilldragit sig stor uppmärksamhet i Frankrike. Det är synbarligen Lindsays och hans anhängares åsigt, att England, om Förenta Staterna förkasta dess bemedling, skall förklara dem krig för att göra slut på kampen, och en sådan-politik, hvars kanske farliga följder för England dock icke böra förbises, finner kraftigt understöd hos den halfofficiela franska pressen. Constitutionvel sorklarar med anledning af sista slaget utanför Richmond, att situationen befallande föreskrifver hvad som är att göra och att det högtidliga ogonblicket närmar sig, hvarjemte bladet hoppas, Åatt Nordstaterna omsider skola lyssna till fornuftets och rättvisans röst samt mottaga Europas bemedling. innan Europa erkänt Sydstaterna. Det finnes emellertid icke den ringaste utsigt till att detta hopp med det första skall gå i fullbordan; man tänker i Nordstaterna endast på att fortsätta kampen till det yttersta, det talas om att införa tvångsutskrifning till armeen, och tidningarne i Newyork äro eniga om att förebrå regeringen, derföre att hon ej med tillräcklig kraft bedrifver rustningarne. Skall bemedling påtvingas, skall det väsentligen bero af händelserna på krigsskådeplatsen, om ett sådant steg må försokas; men just i detta afseende råder f. n. stor osäkerhet. Det är visserligen icke mera tvifvelaktigt, att de depescher, som bragte underrättelse om, att hela MClellans armå stod i begrepp att gitva sig, voro opålitliga, ty det var blott en enskild division, som kringrändes af sydtrupperna; men å andra sidan synes det ännu otroligt att, såsom nordtidningarne påstå, MoClellan åter ryckt framåt. De angifva sjelfva den förlast, som unionstrupperna lidit under sista trällningarne till 16,000 man, derat 5,000 fångar, och MeClellan meddelar i en af sina rapporter, att han törlorat 25 kanoner. EuligtNewyork Advertiser uppgår förlusten i kanoner till 40 fältkanoner och en del belägringsartilleri. De utomordentliga mått och steg, som traffas i Nordstaterna för att anskaffa sriska trupper — bl. a. ett i representanthuset gjordt törslag om upprättandet af en milis utav afseende på race och färg — visa att man anseraställningen mycket kritisk, och samma inTtryck får man at tidningarnes förklaring om, satt det icke kan vara tal om Richmonds eröfring, innan Molellan fått förstärkningar. Sådana börja dock redan komma och det heter nu att Burnside med sin armåekår, hvars styrlan. Vid postens afgång från Newyork d. 10:de, väntade man, att det snart skulle komma till ett nytt slag vid Richmond, och af , hållning säkert bero; ty Sydstaterna behöfva i I blott, såsom lord Palmerston sagt, visa sig starka nog att hälda sin sjelfständighet för att erhålla de båda makternas erkännande, hvarefter säkert snart en bemedling eller inblandning skall följa. — De närmaste underrättelserna från Amerika skola af denna anledning bli af den största vigt för handeln och förhållandena i allmänhet inom Europa, der de nu en tid genom Amerikanska kriget befunnit sig i en ojäfvig tryckning, hvilken enligt sakens naturliga gång, om det så här skall tortfara, måste tilltaga allt mer och mer. Lincoln har besökt Molellans läger och alder fore sin afresa utfärdat en proklamation — — — A2 oo AM Al