Göteborgsposten – 25 juli 1862, sida 2

Mt —— — :(— — — — — lå få se Catharina och sjelf döma om jag ställt wenne för högt. Nästa eftermiddag vid femtiden kom Whinston och hemtade mig samt förde mig till Mr —s hus. Det mottagande jag rönte af hvarje familjens medlem var så bjertligt jag kunde önska och lät mig med ens känna mig hemmastadd. afseende på döttrarnes skönhet och personliga behag hade Whinston på intet sätt öfverdrifvit. Den äldsta af dem Catharina var dock den mest bänförande. Hennes rörelser voro svanlika, och hennes gestalt var ett under af behag, medan hennes mera mognade själ gaf ett lugn och en karakter åt hennes drag, hvilkas bländande skönhet deraf, så att säga, dämpades på ett sätt som gjorde henne alldeles oemotståndlig. Under aftonens lopp fann jag, att hennes sinne var lika fullkomligt som hennes gestalt och att hennes själsförmögenheter hade blifvit utvecklade till en harmoni lika fullkomlig som den i hennes behag. Hon var verkligen en beundransvärd qvinna, mild, öm och älskande, och med just lagom kraft i sitt väsende, för att gifva karakter åt densamma och åt hennes skönhet. Det var omöjligt att vara i Catharinas sällskap en timma utan att älska henne och afundas den lycklige man som fick kalla en varelse af så sällsynt hänförande egenskaper för sin. (Forts.)