Göteborgsposten – 24 juli 1862, sida 1

———— —— —— 12 timmar. UH. Barth fann i Nigerländerna och vid Binne de största bomullsskördar på fälten. Men hvad gagnar sådana utsigter i vår nuvarande brist? Hvad hjelper det oss, att bröderna Livingstone vid Zambesi och Shir sanno stor bomullsodling, att äfven Burton vid Tanganyike påträffade bomull? För utförsel odlas der ingenstädes bomull, och innan man hunnit upplysa negrerna om, huru de skola förädla produkten, huru de skola plocka, rensa och inpacka den, gå ej allenast månader och år, utan kanske en hel menniskoålder till ända. Lika liten tröst kunna vi vänta från Natal. Visserligen är denna koloni tillgängligare för europer och alstrar en förträfflig bomull, men åtskilliga omständigheter lägga hinder i vägen. P. samma sätt med Queensland i Australien, Brasilien, britiska Vestindien, Bahama-öarne och Jamaika. På alla dessa platser anstränger man sig sor utvidgande af bomullsodlingen, och man har skäl att med tiden lofva sig mycket deraf, men tid har Europa just icke. Det skådar ängsligt efter, hvarifrån det skall få sin tillförsel för de närmaste 12 månaderna, och det bästa, man kan vänta sig af samtliga afrikanska, australiska och amerikanska bomulls slag, är att de skola lemna omkring 10 proc. utaf Europas behof, 2 2 mill. balar, om dess spindlar arbeta blott 4 2 —5 dagar i veckan. Så åsterstår då blott den indiska bomullen, och nu är frågan om detta stora rike, som 1860 lemnade blott 562,852 balar för den europeiska förbrukningen, kan under år 1862 skicka 2 millioner balar eller mera. Enligt af engelsmin anställda noggranna undersökningar har det visat sig kunna låta sig göra. Men, säger man, den indiska bomullen låter icke spinna sig till fina nummer, åtminstone ej med nu brukliga maskiner. Detta är ett af lättjan förestafvadt tal. Det ges, såsom bekant är, intet land i verlden, der finare väf förfärdigas för hand än i Indien, och hinduerna spinna sitt garn samt väfva sina mussliner af den indiska, såsom grof utskrikna och för sina korta trädars skull föraktade bomullen, ja, de indiska spinnarne för hand försmå tillochmed den mycket prisade amerikanska bomullen såsom obrukbar. Det tycks som att maskiner äfven skola kunna lemna, hvad hinduernas fingrar förmå tillverka. För 1864 finnes ingen nämnvärd qvantitet bomull för Europa, följaktligen måste man under tiden lämpa sig etter den indiska, som dessutom har tvenne företräden framför den amerikanska, nemligen trådens större styrka i väfnaden och förmåga att bättre hålla. fast de påtryckta färgerna, — och när den första amerikanska tillförseln åter inträffar, har industrier redan inrättat sig för den indiska bomullen. Det påstås vidare, att Indiens klimat icke passar för alstrande af amerikanska bomullssorter, Detta är ett vidt utbredt och äfven förlåtligt misstag. Redan under tiden från 1760—1780 sökte ostindiska kompaniet insöra amerikanska sorter i Indien. Åren 1829—30 upprepades försöken, år 1840 efterskrefvos tillochmed amerikanska plantageodlare, mönsterfarmer anlades i Indien och man sökte naturalisera de amerikanska bomullssorterna. I början gick det ej bra, derföre att amerikanarne ville odla bomullen i Indien icke på indiskt utan på amerikanskt sätt. Men nu, då de exotiska frösorterna, hvilka mera vant sig vid klimatet, odlas af indiska förpaktare efter landets sed, lyckas odlingen nästan öfverallt, så att den indiska bomullen nu är bättre än den var, hvilket man äfven medgifver i Manchester och Liverpool. Men för att kunna få ren indisk bomull, måste bomullsområdena genom kommunikationer flyttas närmare inskeppnings