Göteborgsposten – 24 juli 1862, sida 1

En hastig tanke genomfor henne. Hon vände sig med plötslig liflighet till fadren och utropade: — Han har ej öfvergitvit mig, fader, jag är säker på att han ej har gjort det; eller om det är så, så för honom blott hit. Låt honom se eländet på detta ställe, låt honom blott betrakta detta barn, och kärleken skall återvända till hans hjerta och han skall rädda modren till sitt barn. — Ni bedrar er, olyckliga flicka, yttrade en djup röst bakom fadrens stol. Bessy vände sig med ett utrop om, och i det hon reste sig upp såg hon tvenne dunkla gestalter som ljudlöst inträdt i cellen. — Den man, ni litar till, förkastar och afskyr er, fortsatte rösten med kraftigt allvar. För ett ögonblick stod hon upprätt och betraktade med öppen mun den gestalt som tilltalat henne; men då den gamle mannen under tystnad tryckte den besökandes hand. och till svar erböll en väns helsning, betäckte Bessy ansigtet med sina båda händer och sjönk långsamt och ljudlöst till mannens fötter med en åtbörd af förödmjukelse och blygsel. Guvernören för fängelset trädde i detsamma fram med ett paket i handen och tilltalade den i stoftet liggande flickan. — Genom denne värdige unge mans out