Göteborgsposten – 24 juli 1862, sida 1

12— — — ?p—?—— —— — nan ... utan en som du gjorde orätt och bortkastade för en skurk ... en som . . — John Bates? afbröt hon med en tviflande hviskning och en fövirrad blick, i det en djup rodnad drog sig öfver hennes anletes dödliga blekhet; han tillbakakommen? tillade hon svagt i det hennes hufvud, som hon nyss så ifrigt höjt, tungt återföll på fadrens knä, och en dödstystnad inträdde i det dystra rummet. En enstaka stråle från den sjunkande solen trängde genom det höga gallerfönstret, och då den sköt genom cellen upplyste det den gamle mannens ansigte med ett fosforescerande skimmer samt föll på den skröpliga bädden och det smutsiga täcket. En svag förlängd klagan, knappt mensklig till sitt ljud, trängde i detsamma från sängen och kom den gamle mannen) att spritta till samt Betsy att plötsligt resa sig upp. Med hela sitt utseende förändradt skyndade hon bort till sängen och drog en liten späd varelse till sitt bröst. En flod af tårar brast ur hennes ögon i det hon med darrande röst yttrade: Mitt barn, mitt barn! O, syndiga qvinna, fortfor hon i det hon med darrande ömhet tryckte den lilla qvidande varelsen till sitt bröst, — elaka moder, som blott tänker på sig sjelf och glömmer sitt barn. O! hvem skall vaka öfver dig, då jag är borta? hvem...