Göteborgsposten – 23 juli 1862, sida 1

stora förskräckelse icke hvad han gör. Dett erkannande är dikteradt af ett djuriskt brän viusrus och nedskritvet vid skenet af e mordbrand. Men lika godt! stor sak! inge tara på tarde! -Låt orattsärdigheten ha si gång, låt dem allesammans, herrskare oc kejsare, falla itrån och förråda detta stråland Golgatha, på hvars toppar påtvestolen är sat 1 evig glans, då skola de ringa, de bekym rade, de botfärdiga, dock vara qvar, och me dem skall Guds rike triumfera. Ja, dest törr skall triumten komma! Låt oss så gern ulumlera redan i dag, och låt oss sjunga vic toria och in excelsis! Det första är odisputabelt: att till slu blir det blott de bekymrade qvar, men de senare, att påtvemakten skall kunna triumter endast och allenast med dessa bekymrad själars biträde, det torde stå i vida fältet. D engelska statsmännen äro outtröttliga i at soka sormå Frankrike till att en gång gör slut på detta forfarliga elände, och det gå derhän, om än långsamt. I Rom sjelf ä stummngen betänkligare, än på länge; hand lingsparuet i Genua har nyligen tätt ett pa millioner kontanta subsidier från England man väntar på signalen. Af de franska prelaterna hade 40 afhål lit sig från deltagande i det stora kyrkomö tet i Rom. Lädan har sedan gått omkrin, till dessa, för att de skulle få tillfälle till at efteråt sluta sig till den famösa adressen til fördel för påtvens verldsliga makt, men a alla 40 hafva endast — 6 varit för att Vik tor Emanuel skall hängas på samma gån; som lektor Ljungberg, alla de andra hafv varit Bräkenhjelmar. Detta är också ett ti dens teken, och det skall säkerligen icke för tela att göra de bekymrades bekymmer änni storre. Det är icke underligt, att man under all detta åter hör talas om mojligheten af en kon terens. Icke som skulle det dermed vara mer el ler mindre troligt, att en konferens verkligen bla af, men såsom ett bevis på att frågorna åte börja hopa sig och ats äfven de klokaste hut vuden icke riktigt veta huru de skola red: dem. Det talas samtidigt om att kejsarne a Ryssland och Frankrike om en månad skol: någonstädes ha ett möte med konungen a Preussen för att språka förtroligt med dettMajestät om ett och aunat. Det töretaller os: som kung Wilhelm Erofraren verkligen borde skola ha någon frukt af en sådan konver sätion. Veckans underrättelser från Mexico hafva varit mera koufusa, än någonsin. Det ensz telegrammet har talat om de franska trupper. nas kapitulation, det andra om presidenten Juarez asfsattuing. Se der huru den samtids historien göras! framför allt på telegralisk väg. Det gäller hvilken telegrafkorrespondent, som har den mest oblyga pannan och som kan ljuga ofsorsyutast. Det är uppenbart, att for de positwa uppgilterna, för det verkliga i dagens krönika, har elektriciteten icke just stort oss många steg framåt, men vi ha i stället fått mouvement i urderrättelserna, vi ha fått lif på sqvallermarknaden, och hvarför icke? för de slesta är detta nog. För min del burrar jag tör telegrafen, men ner med Reuters Office! Förhållandet är ungelär detsamma med hvad telegrasen nyligen berättat oss huller om buller om en åju dagars batalj vid Richmond, hvilken egentligen var en 4 dagars oatbruten affar, den der stod åd. 25 och 26. Förbundstrupperna voro endast 90,000 man, separatisternas styrka dubbelt så stor; hvad under, att de förra måste bita gräset eller åtminstone draga sig tillbaka, med en förlust af Å0, 0OO man, hvilka egentligen uppgingo till — 10,000! Mac Clellan — ——