Göteborgsposten – 23 juli 1862, sida 1

Berättelser af en läkare. (Ötvers fr. engelskan.) III. Den falska vexeln.) För det första var det omöjligt att John Bates kunde vara känslolös för den tilltagande skönhet i gestalt och anletsdrag som, utmärkte den fullkomliga varelse till hvilken Bessy utvecklades. Lika omöjligt var det för henne att utan intryck dagligen timtals vara tillsammans med en vacker ung man, som gjorde sig så mycken moda att höja hennes förständ till jemnbredd med sitt eget, och ständigt var så tälig och vänlig och dock så allvarlig. Följden blef, såsom man lätt kan veta, att den fattige unge skolmästaren skänkte henne hela sitt hjerta, ja, om det varit möjligt, ännu mera, sin själ, sin tillvaro. Å sin sida var Bessy road och smickrad af att vara den erkända fästmön till den lärdaste man i byn, måhända näst efter squiren och pastorn. I ersättniag för hans tankar, för hans bjerta, af hvilket hvarje slag, hvarje impuls skänktes henne, erbjöd ) Forts. fr. N:o 163—166.