Göteborgsposten – 21 juli 1862, sida 1

—— —— finnas: en från hrr Nydqvist Holms mekaniska verkstad å Trollhättan och en från direktör Munktell i Eskilstuna, bäda om 10 hästkrafter. Gustafsons spikmaskin, som i London adrager sig så mycken uppmärksamhet, ser man äfven här, jemte en mängd tegelrörsmaskiner, tröskverk m. m. Prisbestämningen skulle ske d. 17 d:s, då äfven kreatursutställningen skulle öppnas och prisutdelning ske på e. m. Bland nöjen under mötet må nämnas: en d. 16 företagen utflygt till Fryksdalen på ängbåt och jernväg, bal på aftonen å Frimuraresalen, stor sexa d. 17 af Wermländingarne för mötets öfriga medlemmar, konserter at medlemmar från kgl. teatern samt af violonisten Suckow, spektakler af Zetterholmska sällskapet m. m., Så långt vår korrespondent. Efter Wermlands-Tidningen meddela vi säsom tillägg följJande: I afseende på frågorna angående boskapsskötseln kom mötet — efter en lång och ostast sakrik uiskussion, deri flere utmärkte och riksbekante talare, såsom kongl. sekreteraren Nathhorst, prof. Arrhenius, gretve Sparre, major Edman, brukspatron Geijerstam, statsrådet Wern med flere deltogo, — derhän att mötets asigt i alseende på Ayrshires-rasen vore den, att i de orter för hvilka den passat och blilvit väl vårdad, bade resultaterna varit goda; men som det är kändt, att denna ras srambringas genom kroisering emellan korthornsoch höglanusraser, och behofue upptriskas med sforstnänmuc blod; så skulle unuerdanig hemställning göras, att stamholländerier af mjölkgifvande korthornskreatur borde på allmän bekostnau anläggas. Under diskussionen aflemnade kongl. sekret. Nathhorst en berättelse om stamholländeriernes tillstånd och mjölkatkastning, hvilket föranledde brukspatron B. R. Lennartsson att iramställa sina tvifvel, huruvida uppgitterna irån holländerierne varit fullt rigtiga i asseenue på sättet för såväl kreaturens utsodring som mjölkafkastumg; hvilken senare hr L nnartson sormenade icke nog tilllörlitligt blifvit uppmätt; och hvad utfodringen betraflar, så trodde hr L., att den vore bättre än vederbörande holländeriegare velat medgifva. Hrr Nathhorst och Arrhenius påstodo deremot, utt uppgilterne voro rigtiga. I fråga om uttodringsämnen, så uppgaf hr Arrhenius, att han med stor lördel auvändt fint pulveriseradt benmjöl till kreaturens löda och att kallvar deraf isynnerhet frodades. Rappskakor voro ock ett sörtralsligt foder, men bör uerat ej gifvas mer än 2 skalp. i dygnet, och man skulle tillse att de ej voro förorenade af senapströ, som skall vara mycket skadligt. Hr kapten Berg på Näs hade nemligen gjort det rönet, att kor utfodraue med oljekakor ej hade tramtödt lifliga kaltvar. En brännande fråga företogs sedermera, eller om lagstiftningen för skogarne. Stridande ås.gter bletvo här at mötets förnämste talare hfligt och energiskt lIramställue och inhöstade herrar greive Sparre och professor Arrhemus isynnerhet allmänna och flere gånger upprepade bravorop, som troligen voro lika mycket en hyllning åt aeras eminenta talareförmåga, som åt deras usigter. Diskussioneus hutvudthema var om tillgrepp al skog borde anses som åverkan eller stö.d. Gretve Sparre ville det senare, och ogillade skogskomitens 10rslag i denna del, som ej stadgade det sistnämnda ansvaret. Boktryckaren Hedlund uppträdde emot gresve Sparres åsigter och ville att om st all för stöld skulle tillämpas, borue den som foröfvat gerningen ätven inom sig varit medvetande om att han verkligen begått en straffbur hanuling; åberopande hr H. det sedan tordomtima i Sverige härom inrotade begreppet: att tillgrepp af skog ej ansågs vara detsamma som stöld. Grefven gendref dock Hr H:s åsigter i detta fall högst energiskt och förklarade att det skulle vara hemskt att vistas i land, der dylika begrepp om lagen i verkligheten skulle göra sig gällande. Högljudda bifallsrop hördes vid grefve Sparers yttranden. Pastor Fearnley från Eidskog i Norge uppträdde med ett välsagdt föredrag, deri han omtalade den norska skogslagstiftningen, börjande sitt tal med en kompliment till Sverige och svenskarne för de goda exempel och handtag de gifvit norska landtbruket. — Slutet at öfverläggningen blef att mötets mening i hänzende till skogslagstiftningen skulle uttryckas sålunda; :ganderätten bör skyddas på det kraftigaste; instämde föregåcende allmänna landtbruksmötens äsigt att åversan skulle anses såsom stöld; att jägeribetjeningen vorde ökas; svedjandet borde upphöra; vid laga skifn skulle skogsliqvid ovilkorligen och alltid af landtnätare upprättas, och att afbrukad mark, inom tio år lerefter, göras skogbärande.