Göteborgsposten – 18 juli 1862, sida 1

— — — ändamäl den ädle grefven önskade — den lilla flottans förstärkande och försvinnandet at stora flottan. Detta ästadkoms genom en par limanöver som på den tiden gjorde stort uppseende och hade till följd, säsom sagdt, aut gretve Platen anhöll om afsked. Det var högst nödvändigt att flottan fick en ny minister Innan hösten, ty ständerna, som alltid visat sig njugga i anslagsväg mot hr Ehnemark, skola säkert ej blilva det vis-å-vis grefve Platen. Hr Ehnemark har etter åtskilliga motgångar till sjos haft mycken tur på landbacken; elaka personer påstå att det är ett oeftergifligt vilkor för befordran till högre charger att hatva esatt bort ett fartyg och jag mins just att då för några år sedan kapten X. satte bort ångsartyget Gylte man gratulerade honom såsom den der hade en vacker framtid för sig inom flottan. Emellertid lär man bli så lagom glad i Carlskrona öfver utnämningen af en tronföljare till beftälhafvande amiral. Ni undrar hvad som menas med trontöljaret — jag vill förklara det. Tronfoljare ar ett namn som Carlskrona-ofsicerarne gifva de officerare som äro placerade 1 Stockholm och således befinna sig i tronens närbet, hvarigenom de anses mera gynnade än de aflagse i Carlskrona förlagda. Man har i dagarne mycket talat om ett parti, som för omkring 14 dagar sedan afslutats mellan konung Victor Euanuels minister vid hofvet i Köpenhamn markis Migliorati och mamsell Fanny Lundgren. Mll L. är dotter till brukspatron Lundgren, bekant för sina grufspekulationer, såsom försäljning al grutvor i Nerike till franska bolaget Vieille Montagne och nu senast spekulant på inköp at Sala silfververk af staten. MI L., en vacker ung dame, är syster till fru Guilletmot, om hvilken man en tid gjorde så mycket väsen i tidningarne derför att hon blifvit twilltalad på Norrbro af svensk-norske ministern i Petersburg baron Wedel-Jarlsberg. Således, markisinnan Migliorati, fodd Lundgren — medge att det läter litet underligt. Med det i mitt förra bref omtalade tillsångatagandet at H. M. konungen under sältmanövern lärer så tillgått, att H. M:t, som medföljde första fördelningen såsom åskådare, ridit upp på en höjd, hvilket observerades at prins Oscar. Denne beordrade hastigt ett kompani soldater till höjden; dessa slogo en kedja kring densamma, drogo sig tillsammans mer och mer, allt utan att konungen, som med kikare för ögonen betraktade den på atstånd rasande striden, märkte putset. Hastigt bördes en stämma ropa: Nu är ni fången E. M:t! Det var prins Oscar. Konungen började skratta, men innan man visste ordet at hade fången språngt genom kedjan och i fyrsprång bar det af utför höjden. Det hade kanske varit lämpligast att då jag talade om Pultavafesten omnämna toljande, som tilldragit sig straxt i början af storlägret. H. M:t gaf en dag middag på Borgen för några officerare, svenska och utiåndska. Bland gästerna märktes till H. M:ts förvåning en person som infunnit sig utan att vara bjuden och som dessutom betann sig i öfverlastadt tillstånd. Denne person, som var en militärattach vid ryska legationen med något namn på —sky eller —skoj, måste slutligen utvisas, naturligtvis på ett gentili sätt, men dock utvisas, hvarjemte konungen i ett handbref till hr Daschkoff anhållit att den nämnde personen ej måtte komma för H. M:ts ögon. Herr —skoj lärer redan vara hemma i sitt land igen. En litteratör som är rik! Det låter som en motsägelse, men ett exempel på en sådan ovanlig verkligbet ha vi i dessa dagar för våra ögon. Den lycklige är hr Aug. Säfström, bekant såsom författare till en massa små tea— —