Göteborgsposten – 18 juli 1862, sida 1

lysningar jag inhemtat af löjtnanten under hans yrsel och de vidare bekräftelserna deröfver genom Madelrine, uttryckte han det lifligaste intresse för sin gäst återställande till helsan och en kurir affardades ögonblickligen till London för att reqvirera en af hufvudstadens utmarktaste läkare, som i samråd med mig skulle göra sitt bästa för att till förstånd och helsa återställa vår olycklige patient. Likväl, långt förrän han hunnit anlända, hade jag lyckats bringa saken temligen framåt. Den unga och älskliga Madeleine blef hans sköterska. Hon jemkade hans hufvudkudde och såg in i sjuklingens insjunkna ögon med blickar af den ömmaste kärlek, tillhviskade honom tröstens och hoppets ord; och med sådana medikamenter kan man ingalunda undra öfver ätt halfva kuren var lyckligen verkställd innan den fremmande läkaren ankommit. Lif och förnuft räddade af en vacker hand och två förtrollande ögon! Dagar, veckor och månader förflöto. Med hvarje dag blef konvalescenten bättre och starkare, och när den ljufva Maj klädde jorden i blommor och grönska, såg man den nu fullkomligt återställde och lycklige Walter Raby leda den unga enkan och blomstrande makan till kyrkan i F—, der han ånyo knöt hymens band med den nu tre gånger gifta Madeleine, som dock alltid egnat honom en odelad kärlek.