Göteborgsposten – 17 juli 1862, sida 1

c— — —— samma morgon hade Madeleine och jag blifvit vigda i hemlighet, ty ni vet att hennes fader hatade mig — här afbröt han tvårt med stor sinnesrörelse och tjöt: Madeleine! Madeleine! samt hoppade ur sängen, tog mig om strupen och frågade: djefvul, hvarföre qvarhåller du mig här? Madeleine ! — Tyst! utropade jag med låtsad vrede och tvingade honom att lägga sig igen. Läter ni icke bli att hålla oväsen, så skall jag låta binda er. Vill ni lyda? — Låt bara bli att taga till piskan, så skall jag lyda er, svarade han, misstagande sig om en rörelse som jag gjorde med handen åt fickan. Nä, som jag nyss sade var det min brölloppsdag och då lejde den skurken er och Clark och Jackson för att ni skulle lägga er i försåt och bortföra mig. En af er gaf mig då det slag i hufvudet, som skadade min hjerna och gjorde mig i tokig. Och så — och så — sedan jag bade dödat er kom jag tillbaka till England och fann min hustru. Min hustru, må ni veta, hade emellertid gift sig med — med — ha, ha! — Men som en riktig stöfvare har jag följt hennes steg hit — till just detta hus! Men hvarföre kommer hon då icke? utropade han vildt. — Om det skulle ligga sanning och verklighet till grund för hans galenskap, tänkte jag för mig sjelf. Mitt hufvud hvimlade af tankar,