Göteborgsposten – 16 juli 1862, sida 1

Hans gestalt var mycket imponerande, de han låg utsträckt på de våta stenarne, belyst a det matta skenet från gatulyktan och de fladd rande ljusen som höllos af betjenter från huset utanför hvilket han fallit. Den okändes gestal var lång, smärt och behaglig samt klädd i er drägt som, ehuru nu sliten och nedsmutsad, doch var modern och smakfull. Hans små, svart mustacher stucko bjert af mot ansigtets likblek: färg. I sin högra hand höll han en hvit silkes näsduk hvarmed han straxt innan han föll för sökt att aftorka den klibbiga svett som stod stora droppar på hans höga och klara panna under det hans långa krusiga hår, fuktadt af der nattliga dimman och svetten ringlade sig rund omkring hans ansigte. — Sir, vår god tag mitt hus i anspråk sade lord Daymer, utanför hvilkens dörr folk. hopen var församlad, då jag knäböjde bredvid min patient för att undersöka hans tillstånd Hjertar klappade nästan omärkligt. — Mina betjenter skola bära in gentlemannen och jag be. der eder använda hvarje medel som konsten eller menskligheten kan erbjuda för att återställa den olycklige till lif och medvetande. Jag antog ögonblickligen den ädle lordens menniskovänliga erbjudande och fremlingen blef lagd i en varm bädd samt alla medel använda