Göteborgsposten – 16 juli 1862, sida 1

————— med den mest diplomatiskt mystiska tystlåtenhet, så att vi nästan uteslutande få åtnöja oss med gissningar, såframt icke en eller annan slump låter oss kasta en blick mellan kullisserna och se en ,solklar hemlighet. Forst och främst åtföljes vår konung på sin resa af expeditionssekreteraren i utrikes departementet kammarherre Sandströmer; för det andra hat H. Mi. haft enskildt samtal med ministern för svenska beskickningen i Köpenhåmn Hamilton; för det tredje befinner sig i den danska hufvudstaden f. n. forne svensk-norske gesandten vid danska hofvet, grefve Wachtmeister, som nu är i samma egenskap anställd i London och der, enligt , Feedrelandet, genom sin kännedom om Danmarks forhälländeh och sitt intresse för dessa gjort danska saken väsentliga tjenster; för det sjerde är vår utrikes minister grefve Manderström på någon tid tjenstledig, så att han. i händelse af behof, är osörhindrad alt kunna infinna sig i Köpenhamn. — Anmärkningsvärd är äfven den bestämdare ton som visat sig under sista tiden i den, såsom det påstås, officiösa, på transka skrifna politiska afdelningen i danska .Dagbladet; likaså den tydliga harm som åtskilliga tyska organer lagt i dagen under senaste dagarne. Den nyligen skedda förändringen inom sjöförsvarsdepartementet, hvars portsölj statsrådet Ehnemark öfverlemnat till f. svenske ministern i London grefve Platen, innebär bevis för att konangen Vill med ktaft, på ett eller annat sätt, ordna vårt sjöförsvar. Hr Ehnemark egde qvar, om vi så få lof ätt säga, smaken för örlogsflottans aristokratism: han älskade linieflottan, dessa stålligå flytande palatser med sina pittoreska segelmåsgor, hvilka under så många år varit föremälet för Jömännens romantiska drömmar, skådeplatsen för deras segerkrönta Iliader. Man Kari England mycket klagat öfver amiralitetet, som för envist sasthängt vid segelflottan, som först endast med motvilja och halfmesyrer lät ångflottan taga lofven från densamma, och nu senast endast tillfölje af regeringens och oppositionens starka påtryckning bestämt sig för pansarskepp, hvilka det dock, sin smak troget, förser med —master för segel. Detta anses härleda sig deraf, att det engelska amiralitetet är sammansatt nästan uteslutande af grånado sjöbussår ur gamla skolan, hvilkas nela lif varit tästadt vid just segelsartygen och som derfsore ogerna velat gifva nyare uppfinningar burskap. Det är sannolikt att itven här i Sverige våra Carlskroniter, segelinieflottans dyrkare, skola endast motvilligt så in på dennas utdömande. Med denna mojighet för ögonen har H. M. konangen ådagalagt sin vänliga raskhet, i det han inkallat oitt statsråd grefve Platen, den störa flotans ovän, den lilla flottans forne vän och sannolikt nu, alldenstund denne fackman allid foljt noga med sin tid, ifrare för det nya systemet. Sammanfatta vi nu allt detta, kan möjlisen den sintledningen ligga nära för handen, äitt konungen vill bemöda sig om att ordna ett för de trenne skandinaviska rikena genensamt försvarssystem, måhända antingen såsom grunden för en blifvande närmare alians eller såsom en naturlig följd af denna. Detta sträfvande måste i så fall mest afse sjöörsvaret, i afseende på hvilket behofvet af ;n gemen-am plan tydligast visar sig, på det i hvartdera af rikena må kasta bort ofantliga ummor på ett gagnlöst småplottrande hvar ör sig. Grefve Platen, som öfvertagit sjömiuistersportföljen, har haft tillfälle att med ega ögon kunna se och på nära håll följa förndringarne af flottan i England och är sålees fullt kompetent att på grunden af de öferenskommelser som möjligen kunna göras