Göteborgsposten – 16 juli 1862, sida 1

— ——2 — —— ——O—2 ——ä—ä—?b———— Jag har aldrig sett ett sådant fall af öfveransträngning. Hans lif måste ha hängt på en tråd. Det är förunderligt hvad naturen kan verka, till och med i ett sådant tillstånd, anmärkte jag halfhögt och med eftertänksam ton. — Och hvad tror ni orsaken kan vara dertill, doktor ? — Troligen en fix ids. — Verkligen! Hur så? förklara er. — Denne gentleman har atan tvifvel haft en uteslutande och vigtig sak i sigte för hvilken köld och hunger, försakelse och fysisk sjukdom måste hafva gifvit vika. Den enda herrskande tanken har uppelhällit hans lif och nervernas spänstighet till det yttersta. — Eder förmodan, doktor, tyckes ha allt skäl för sig, svarade lorden. — När yrseln inträffar, anmärkte jag, skola vi kanhända få veta orsaken eller åtminstone få en nyckel till gåtan. — Brukar yrsel alltid följa på en dylik paroxysm? — Icke alltid; men ofta. Det är den sist anslågna strängen som alltid vibrerar i sinnet, och ehuru förvirrad genom vidunderliga och för saken främmande tillsatser, kan man ändå någorlunda gissa sig till den senast utståndna glädjen eller sorgen och skilja den frän tungans orediga pladder då hjernan är i förvirradt tillstånd,