Göteborgsposten – 15 juli 1862, sida 1

—— —— ——— Hvad deremot beträssade, att hvarje barn skulle ha sin egen bok, ansåg han att detta skulle förorsaka störra kostnader. Barnen sönderrifva och förstöra sina böcker i hemmen, så att inom kort skulle utgifterna i detta hänseende vara förgäfves. v. Ordföranden, kantor Rosenberg anmärkte att i så fall skulle hemläsning bli omöjlig. i Kyrkoherde Aberg instämde med ordföranden, i Rektor Aberg öfverensstämde med mag. Meijerberg och hr Ekström. Ansåg att till materielen höra skolböcker. Följden af att böckerna skolat köpas har blifvit att man från morgon till qväll dunkat med nya testamentet som innanläsningsbok samt med katekesen som utanläsningsbok de enda tillgängliga. Det vore billigt att då staten skänkt kartor öfver Svenge till de fasta skolorna, så borde äfven dylika skänkas till de rörliga. — En ofta hörd klagan är: , här finnas inga läroböcker, föräldrarne äro för fatuga, eller vilja ej köpa dylika. Talaren ville derföre föreslå, att då man för betydlig rabatt kunde få köpa skolböcker partivis, borde skolstyrelserna göra dylika uppköp och tillhandahålla de sormognare barnen böckerna till boklådspriset, hvaremot de fattigare skulle få sig vinsten på rabatten till godo, så att böckerne kunde lemnas till dem för intet. Hr N. Olsson förenade sig med mag. Meijerberg. Sven Johnsson, bonde från Winslöfs församling i Skåne, uppträdde och forklarade sig specielt känna en solkskola i hvilken ingen enda artikel på åtta år inköpts. Han hade en gång inträdt i denna skola och sett fyra barn sitta vid hvar sin lapp af en söndersliten tabell. Orsaken var den, att i anseende till barnens stora mängåa den ringa materielen var alldeles otillräcklig. En dylik utvåg hade derföra måst tillgripas. Tvång i atseende på anskaffandet at tillräcklig skolmateriel vore derföre nödvändigt. Men som motsats till en dylik njugghet mot folkskolan kände han en prest som under hela sin lifstid kämpat för tolkskolan och på den uppoflrat sin förmögenhet. Nu hade han dock på gamla dagar den tillfredsställelsen , att bönderna i hans församling älskade folkskolan och ansåge lärarnes loner for små. (Bravorop söljde på det med värma framsagda talet.) Hr Holmberg fruktade att då i en framtid lärarne få ullräckliga medel, och skolan allt hvad den behöfver, skulle måhända lärarne fatta tycke för att blott hålla föreläsningar, så att folkskolans första ändamål, läsning och skrifning — det mekaniska med ett ord — forsummades. Han varnade emot denna afväg. Pestalozzi, som dock så med själ och hjerta ifrade för folkuppfostran, vore i detta afseende ett lärorikt exempel. Mag. Hedlund var enig med mag. Meijerberg derutinnan, att skolmaterielens minimum bör vara i lag bestämdt, och ville hoja det öfver hvad mag. Meijerberg bestämdt. Han önskade som minimum en väggiafla, tyra kartor, skiffertaflor jemte en skolbok för hvarje barn och i hvarje ämne samt en glob; dock borde de barn, som ha råd, sjeltva bekosta sina böcker. För småskolan erfordrades innanläsningsbok, räknetaflor och räkneram. Staten borde tillsläppa hälften af kostnaden tor hvad som derutotver erfordrades. Kantor Rosenberg anmärkte att staten fått för vana att till folkskolan skänka en mängd saker, men dessa blefvo på ett orimligt sått tördelade, hvarpå tal. framdrog ett slående exempel. Lektor Blomstrand trodde att man borde kunna gifva ett kort svar på en kort fråga. Staten bör ej komma in på den gamla stråten och locka församlingarne, genom att sjelf uppbära halfva kostnaden för skolorna. Det vore visserligen godt att i detta afseende krypa in i laglighetens skydd, liksom sköldpaddan i sitt skal, men man borde se till att man kunde rätta de misstag som blifvit begångna. Om allt hvad som påkostats folkskolan på lämpligt sätt blifvit användt, skulle man nu ha tillräckligt. Erforderliga medel böra anskaffas af kommunerna sjelfva efter en för alla lika beskattningsgrund, och bristen fyllas af staten. Lektor Euron ville säga hvad i Finland detta afseende blifvit gjordt. Det finnes särskildt skolmateriel för läraren och särskildt för lärjungen. Staten består ett anslag för lärarens materiel. Af detta anslag får intet användas för lärjungarnes materiel. Hvarje bemedlad lärjunge betalar en viss afgift torl. anskassande af böcker och — för inträffande sjukdomsfall — medikamenter åt de sattiga ärjungarne. I städerna utgör denna atgift ungefär två rdr rmt. Intet missnöje medl. detta arrangement har försports bland allmän