Göteborgsposten – 15 juli 1862, sida 1

na en person om man hört en beskrifning på honom, temligen säkert om man sett hans por trätt, men allra säkrast, om man såge honon sjelf. Naturhistoriska samlingar skulle temli gen lätt kunna åvägabringas. SFjelf ville tala ren på härvarande seminarium gifva kostnads fri undervisning i preparering; och det trodd han att andra personer i andra städer med se minarier äfven skulle göra. Talaren hade fåt löfte om att få införskrifva en person som sys selsätter sig med konservering. Kostnaden kun de blott uppgå till några hundra rdr. — Tala ren öfverlemnade derefter till mötet såson skänk några broschyrer: en om fiskodling, och eom ventilation af rum i allmänhet och särskild dem der man oftare uppehåller sig. Dompr. d:r Wieselyren uppträdde derpå oc! yttrade med anledning af den förstnämnda a hr Malm skänkta broschyren, att mötet bord till alla Sveriges skolstyrelser ingifva en skrif om nödvändigheten att ventilera skolrummen Man ser huru både lärare och barn bli bleka och orsaken dertill är utan tvifvel den förskäm da luft de i skolsalarne nödgas inandas. Skolläraren Landen ansåg att man lagliger borde stadga ett visst minimum af materiel Det är nästan omöjligt att af skolstyrelsernfå hvad man i detta fall behöfver. Först ut har han etter sju års stridigheter, lyckat: få några exemplar af Berlins naturlära. Sta ten borde på lämpliga ställen tillhandahålla d närmaste skolorna materiel till billigt pris. Kantor Rosenbery. Ett stort fel är att ma terielen i de olika skolorna är så olika. At reglementera är dock mindre nödigt, då resan de skolinspektörer ju kunna berättigas att åläg ga församlingarne anskaffa hvad de (folkskole inspektörerna) anse bristande i afseende pi materielen. För öfrigt bör staten betala hälf ten och församlingarne hälften af denna mate riel. En annan sak är att likhet i materieler mäste törefinnas, så att ej såsom nu t. ex. ått: å 10 olika bearbetningar af bibliska historier läses i samma skola, ett förhållande som i icke obetydlig mån mäste försvåra lärarens göromål Talaren föreslog derföre att ätminstone i hvarje stift borde samma läroböcker antagas. Dom kapitlen borde bestämma hvilka läroböcker dd ansäge för ändamålet lämpligast. Folkskolläraren Hung törenade sig mec hr Landen om hvad denne yttrat i afseende på att ett minimum för materielen borde be stammas. ÄÅtvenledes föreslog han att i hvar Je folkskola borde finnas en jordglob, emedar det eljest är svårt av ge lärjungarne ett be grepp om jordens form, äfvensom om himla kropparnes rörelse. Likaledes önskade har en karta öfver det heliga landet, såsom nöd: vändig vid läsningen at bibliska historien. 1 ofrigt öfverensstämde hans åsigter i afseende på skolmaterielen med mag. Meijerbergs. Hr Ekström omnämude att på mötet i Stockholm hade man uppsatt ett förslag om materiel. Han instämde sor öfrigt i detta at seende med mag. Meijerberg, och med hr Ljung i afseende på nödvändigheten at alt i skolan ha en jordglob. En lämplig sådan kan i Berlin köpas för 2 preussiska thaler, (Enligt en annan uppgift får man i Stockholm dylika för 6 rdr.)Talaren hänvisade for öfrigt på vigten af att i folkskolan ha afbildningar ur naturens tre riken. En karta öfver Palestina af Palmqvist har visserligen utkommit; men denna är så öfverlastad af namn, att barnen ha svårt för att på densamma orientera sig. En annan med färre namn vore derföre behoflig. — Stockholmsmötet hade ansett att böcker ej höra till undervisningsmaterielen. Detta vore ett misstag. Hr Berggren instämde i atseende på nödvändigheten af ett lagstadgande om materielens storlek. Seminariiförest. Pastor Bergman anmärkte att enligt sista skolförordningen skall undervisningen sluta sig till åskådningen. Den dertill ovilkorligen behöfliga materielen kan anses vara: glob, planscher, kartor, böcker, kulrader, solida figurer, samt dessutom en hel mängd föremål för studiet af naturläran. Tal. jemte flera med honom skulle ingifva ett förslag om att materiel måtte lemnas för utdelning till seminarierna. Kantor Rosenberg trodde att, istället för att direkt inlemna ett dylikt förslag, bör hvar och en i sin ort vidtala riksdagsmännen. Pastor Bergman ansåg, att man borde gå båda vägarne, såväl direkte, som genom Kiksdagsmännen. Vissa saker borde emellerid ensamt förskaffas af församlingen, andra lott af regeringen. Mag. Metjerberg anmärkte, att församlinsarne väl ej böra vänjas vid att ,få, men le böra dock verkligen få vissa saker för ntet. Barnen böra ha utrymme och ordentiga bord och bänkar. De böra äfven ha sartor och räknetaflor. Den bok hvari barnet äser skall vara dess egendom. Om ej förIdrarna sjalfva ha råd att käna halkan må