Göteborgsposten – 14 juli 1862, sida 1

skolan såsom folkskolan. Hemskolan (namnet är något oegentligt: hemläsning, vore bättre uttryck) ansäg tal. vara icke allenast nödvändig vid första undervisningen, utan just en af de vigtigaste grunderna för folkskolans sanna framtid. Mäktigast bidragande till skolans utveckling blifva dock alltid folkskolestyrelsernas och lärarnes värma och nit för saken. — Ansåg att de tre skolorna böra betraktas endast såsom tre olika klasser af en och samma sorts skola. Opponerade sig mot kyrkob. Otterströms åsigt att endast mellanskolan, mellanklassen, skulle vara den enda legala. Huru skulle man väl i en vidsträckt socken med gles befolkning kunna reda sig endast med s. k. egentliga skolor? Församlingarne skulle ej kunna bära kostnaderna för tillräckligt antal sådana. Småskolorna kunna vida billigare lemna en med afseende på deras ståndpunkt lika god bildning, och medelskolan blir dessutom befriad från alltför mycken innanläsning. Småskolor böra öfverallt inrättas med examinerade lärare eller lärarinnor, helst de senare, hvilka lättare kunna lefva af den mindre aflöningen och äro mera passande att handleda de små barnen. Från denna förberedande skola bör barnet ej öfvergå till medelskolan, förr än det kan redigt läsa innantill; annars skulle medelskolan ej kunna uppfylla sin bestämmelse, utan råka 1 misskredit. Den högre folkskolan bör vidare endast vara en högre afdelning af medelskolan, och man bör vara försigtig vid bedömandet af denna. Intelligensens utveckling hos folket är af allra största vigt för landet; kan ej medelskolan prestera denna högre utbildning (sådant skuile dock kunna ske genom biträdande lärare), så måste man ju hylla sig till en högre folkskola. Man skulle till och med kunna borttaga sista klassen af elementarskolorna, för att använda beloppet till folkskolan, som aldrig kan få för stort anslag. Klock. Wikander ansåg just den vigtiga frågan vara den, huruvida dessa trenne skolor kunna sättas i det nödvändiga sambandet sinsemellan. I Göteborg kan nog sådant gå för sig, men öfverallt kunde det ej ske. skola alla tre slagen införas på landet, fordras ovilkorligen, att de ej gå förbi utan på det närmaste ansluta sig ull hvarandra. Skoll. Sahlin trodde äfven det vara ganska fördelaktigt, om de trenne skolorna kunde sammanslås, att de anses endast som en. t småskolorna borde dock icke gifvas for mycket anslag s länge mellanskolorna lida brist både till materiel och aflöning. Attden längre vägen till medelskolorna ej afskräckte barnen från att besöka dem, visste talaren med säkerhet; han kände ställen, der barnen villigt gå till skolan, fast många hatva 3, mil dit. För otvannämnde sammanslutning fordras ock, att lärarne i medelskolan blifva kompetenta att söka lärareplats i den högre tolkskolan; eljest skulle lätt kunna hända, att statens medel oförsigtigt blefvo bortslösade. Folkskoleinspektoren Qviding ansåg, at många uppräknade skäl, det vara sannolikt att lagsuttarnes mening varit, att de trenne skolorna skulle utgöra ett å-klassigt läroverk, hvars afdelningar vore fullt organiskt förenade (detta fiuner man bäst af instruktionen för folkskoleinspektörerna). Tal. hade i Skåne inspekterat 3 st. högre folkskolor, och funnit dem ändamålsenligt inrättade. Särskildt beskrefs den vid Höganäs i Luggude härad, hvilken dock hade det felet att ej stå i fullt organiskt samband med medelskolan, alldenstund Lunds domkapitel uppgjort en särskild stadga för de högre folkskolorna, hvilken blifvit at K. M:t gillad. Skolan hade vid inspektionstillsället 41 lärjungar, deraf dock åtskilliga voro sådana hvilka skulle afgå till elementarläroverk. Skolan var af framstående beskaffenhet: det idkades tyska språket, linear-ritning m. m. och engelska samt franska språken skulle snart införas; kristendomsundervisningen hade deremot fått maka åt sig. Tal. ansåg att denna nya, för vårt land egendomliga skola ej borde kastas öfver bord förrän den närmare blifvit pröfvad. Inträdesfordringarne vid densamma borde dock höjas utofver hvad i reglementet är sastställdt och dessutom borde det obligatoriska i läsningen af lefvande språk borttagas. Slutligen borde äfven bortgå bestämmelsen, att lärarne i dessa skolor skulle vara akademiskt bildade personer; ty genom detta stadgande skulle säkert inträffa att studenter, som lidit akademiskt skeppsbrott företrädesvis skulle rekrytera platserna, under det den, som gjort folkskoleundervisningen till sitt lifs uppgift, möjligen skulle vara utestängd derifrän. Tal. upplyste slutligen att Lunds domkapitel tör kompetens till dessa platser fordrar utöfver studentexamen afläggandet af ett pedagogiskt prof.