Göteborgsposten – 11 juli 1862, sida 1

— Tala icke med mig om pligt; det är den tränga, kalla och stela form hvarunder det ädla hjertat i sin kanslofulla blygsamhet söker dölja sig. Nej, herre, jag tackar er icke för det ni uppfyller den uppmärksamhet ni var skyldig mig eller för det ni mättat min hungriga mage, ty det var er skyldighet, som ni säger; men jag tackar er för edra ömma ord, er omsorg att efterse det edra befallningar bli utförda, er medlidsamma blick och milda röst. Detta står icke på ert skyldighetsregister, detta får ni ej betaldt för och man kan således icke heller fordra det af er. Mensklighet och hjerta fordras icke för att kunna uppfylla en kommunal syssla. Det var icke vattenskålen, herre, som frälsaren prisade — gåfvans värde beror på gifvarens hjertelag. — Jag förmodade, svarade Keightly, att en så lång bekantskap med verlden, som ni under ert skiftesrika och oroliga lif måste ha förvärfvat, skulle ha lärt er att icke betvifla det oegennytta och barmhertighet finnes bland menniskorna. — Ack, långt derifrän! återtog Benson. En lefvande och oförderfvad ådra af sann kristlig kärlek genomgår verlden, fast få känna den. Fastän der finnes klippor och stora öknar så finnas fullt ut lika många om ej flera rika och grönskande fält och herrliga oaser på jorden. Ack