Göteborgsposten – 11 juli 1862, sida 1

narjemte ständerna borde tänka på ytterligare anslag härtill. Hr TZundegvist förordade metoden. Framsrog exempel på en skola i Stockholm, der len visat sig särdeles god vid undervisningen bibliska historien och geografien, och detta tots det, att bilderna varit ganska skrala. Ett for folkskolans behof afsedt planschverk skulle vara af den största nytta. Regeringen borde ombesörja utgifvandet af ett dylikt. Mag. Hedlund sade sig med stort nöje hafva ähört hvad som yttrats om metodens användbarhet; sjelf ansåg han den forträfllig. Den objektiva undervisningen i naturläran kan ej undvara åskådningen; men ej endast for naturläran utan för nästan alla undervisningsämnen är den användbar. För småskolorna äro de bibliska planscherna af stor vigt; behöfvas ej nödvändigt bilder vid den första bibliska undervisningen? (jo! jo!) Metoden har dock kommit i misskredit genom de karrikatyrer man nu får, hvilka neddraga ämnet och förderfva skönhetssinnet. Anser att de at mag. Meijerberg omnämnda reserverade 30,000 rdr ej bättre kunna användas, än till utgifvande å svenska af bibliska planscher, i likhet med dem tal. hemfört från England och förevisat å museum. För den högre skolan kan ganska mycket af äskåd.-undervisn.materiel samlas genom lärarnes och lärjungarnes samverkan. I seminarierna är dylik materiel oundgänglig, på det lärarne sjelfva må göra sig sfortroliga med metoden och få någon rättelse för sin framtida verksamhet på egen hand. Seminaristerna borde äfven erhälla undervisning i konsten att konservera djur; det skulle betydligt bidraga till samlingarnes ökande. Såsom svar å frågan, sammanfattade talaren sitt yttrande till; För folkskolan anses planscher nödvändiga vid undervisningen i bibliska historien, liksom samlingar vid undervisningen i naturvetenskaperna. Sådana samlingar åstadkommas genom lärares och lärjungars samverkan, genom gäfvor af de för saken intresserade samt genom bidrag från statens sida. Skoll. Liljegren ansåg att läraren utan sådan materiel kunde, så vidt han föröfrigt egde förmåga, göra allt begripligt för barnen. Någon äskådningsunderviasmngemateriel måste dock finnas, synnerligast matematiska figurer, hvilka lätt kunna anskaffas. Större materiel bör ej anskaffas; en uppstoppad fågel t. ex. ger ej något begrepp om såglarnes lif; naturen sjelf ar bästa äskådningsmaterielen, och staten behöfver ej med stor kostnad anskaffa öfverflödiga saker. Pastor Bergman rekommenderade för folkskolan ett i Leipzig år 1859 utkommet planschverk till bibliska historien. Vid undervisningen i denna behöfves åskådningsmateriel, likaså vid undervisningen i geometri; men ej för några flera ämnen, Hufvudsaken vore, att dylik behoflig materiel funnes att tillgå, då skolorna nog skulle skynda att tillegna sig sådan. Uppmanade mag. Hedlund att i massa anskaffa dylik, för att hällas skolorna tillhanda. Skoll. Holmberg påminde om ordspråket lagom är bäst. Skolan tår ej ofverslyglas med åskådningsmateriel. Det vore bäst att barnen först lära sig att läsa rent och skrifva, sedan kunde man tänka på någon materiel. Det nodvändiga af sådan vore kartor och glober att begagnas vid geografiläsningen. Hr Sahlin förordade anskaffandet af så mycken åskådningsmateriel som möjligt, ehuru han ej insåg genom hvilka medel man bäst skulle kunna anskaffa densamma. Kantor Rosenberg ansåg äfven att en större mängd materiel bör anskaffas. Den mundtliga, bokliga och åskådningsundervisningen böra följas åt. Seminarierna böra