Göteborgsposten – 11 juli 1862, sida 1

— Godt, efter ni så önskar, så skall jag göra er till viljes. Sköterska, gå ni ut i köket, tills jag kallar på er. Se efter att det rostade brödet hvarom jag tillsagt blir i ordning — gå! ropade läkaren då han såg den gamla qvinnans motvilja att lemna fältet. Gör som jag befaller — gål Med tydlig ovilja satte megäran ljusstaken på den stol hon begagnat och stapplade till dörren. Sedan hon väl utkommit och stängt till dörren, lyssnade hon några ögonblick genom dörrspringorna, men bädden låg vid motsatta väggen och den sjuke talade så lågt, att hur skarp hennes hörsel än var, hon dock ej kunde höra ett ord af samtalet. Tvekande om hon skulle tillfredsställa sin nyfikenhet eller uträtta sina göromål, tvang henne dock den skarpa vinden, mot hvilken hon illa skyddades af de dåliga kläderna, att göra en dygd af nödvändigheten och hon gick ned i köket för att uträtta det uppdrag som blifvit henne anbefalldt. — Sir! utropade den stackars skådespelaren, då han blef ensam med läkaren, sir, ropade han med svag röst, hvilken så småningom lifvades af den tacksamhet han kände för den ömhet och omvårdnad han rönt af en person, som var van att skåda olyckan och som var en gammal bekant med döden och eländet, hvilken bekantskap ofta qväfver de ädlaste känslorna hos