Göteborgsposten – 10 juli 1862, sida 1

för att dermed betala upplysningen; de stackars skådespelarne fingo nöja sig med sitt toma skjul och sitt sorgliga öde. Det var en bister kall afton i början af deras andra vecka, dä, under ledaing af den i staden boende kirurgen, ätta eller tio personer kommo för att besöka detta Thalias okända och värdslösa tempel. Fyra eller fem personer, som utgjorde åskädarne, sutto och skakade af köld och hade tagit plats på en af de eftersta bänkarne, i det de tryckt sig intill hvarandra, för att hålla sig varma. De hade pelskragarne uppslagna öfver öronen och sutto med händerna instuckna i de vida fickorna. Då de nämnda personerna inträdde framkallade det ovanliga i ett så starkt tillopp vid dörren förvånade blickar från de i salongen förut samlade fem personerna och ett ögonkast af misstroende undran från den person, som tog emot biljetterna och nu, rusande från hvad han hade för händer, nemligen att tända på de tre i sex delade ljus, som utgjorde rampen, stirrade på denna öfversvämning af tio personer på en gång, såsom på ett af naturens sällsyntaste fenomener. Om effekten derute var stor, var den deremot bakom kulisserna magisk, och om möjligt mera förvirrande, såvidt åskådarne kunde döma af det antal gånger som hålet på den gröna ridåen drogs