Göteborgsposten – 10 juli 1862, sida 1

— — —— Sallskapet bestod af sju karlar och fyra fruntimmer med en mycket rik välsignelse af barn, under ledning af en enkling vid namn Benson. Denne man hade, fastän han var ganska framskriden till åren och hans anletsdrag buro djupa spår af bekymmer och försakelser, likväl i sitt sätt, sina ätbörder och sitt tal en outplånlig stämpel af gentleman; och fastän han nästan var vanställd i sina vända och trädslitna kläder och nedtryckt af lidanden och svikna förboppningar, fanns det dock i hans röst någonting mildt och behagligt, som genast väckte uppmärksamhet och vittnade om en öppen själ och medfödd finhet. Med den fåfänga, som så ofta visar sig hos män af yrket, men likväl icke uteslutande tillhör scenen, ansåg Benson sig icke för gammal att spela älskareoch hjelteroller; och för att viss sin rika talang, uppträdde han samma afton både i tragedien och komedien, eller spelade Gloucester i dramat och Lying Valet i farcen. Vädret hade, under första veckan af sällskapets vistande i A., varit ovanligt kallt och stormigt; och fastän man outtröttligt affischerade i staden och trakten deromkring och annonserade sina pjeser under de nyaste och mest lockande benämningar, måste man dock antingen inställa spektaklerna hvarannan afton eller spela för några lumpna riksdaler, hvilka knappast räckte till,