Göteborgsposten – 7 juli 1862, sida 1

Konungariket Italien. Telegrafen har tillfört oss den glädjande underrättelsen, att Ryssland nu officielt erkännt konungariket Italien såsom en verklighet, ett historiskt och politiskt faktum. Denna underrättelse mäste glädja hvarje vän at frihetens framsteg och folkens sjelsbestämningsrätt. Ryssland, sjelfva detta mäktiga KRyssland, till hvars envåldsherrskare alla Europas reaktionära furstar annu för så kort tid sedan blickade med vördnad och hopp, med den beundran som man hyser för idealet, säkra om att der alltid finna beskyddare at sina sjelftagna prerogativer, att der se Åmed Guds nåde och royautetens imposanta emblemer 1 autokratiens förklarade sken, att der få behöfliga bajonetter for undertryckande af den allt näsvisare myggan, som på vår tids hvardagsspråk kallas folkviljan och hvilken ej skäms att sticka sin gadd i både bourboners, babsburgares och romanoffers högst uppsatta nasatta näsor — sjeltva detta maktiga Ryssland bar nu tagit ett betydelsefullt steg nedåt, nej uppåt (ty friheten står dock högre än despotusmen, allas frihet högre än några individers), då det erkänt det uteslutande genom folkviljan bildade nya konungariket Italien. Det är den oinskränkta autokratien, som här tager en utbildad form af personlighetsprincipen i hand, kanske betitlande honom med det traditionela mon Cousin. Det är den ena viljan, som erkänner bredvid sig de mångas; det är -Gudsnåden som makar åt sig för den allmänna omröstningen,