Göteborgsposten – 4 juli 1862, sida 1

— ————— ket värde på renlighet och vatten som engels mannen sjelf. Derefter uppsteg den ärevördige mr Soll) och upplåste ett skriftligt anförande åsyftande att ådagalagga det forädlande och bildande in tlytande arbetarebolagen (the cooperative associations) utöfvade på sina medlemmar. Har påpekade det uppmuntrande i medvetande alt ega ett personligt intresse i den rorelse: framgång, år hvars bedrifvande arbetaren eg. nar sina krafter, och den ökade flit och om: tanka ett sådant medvetande föranleder, dö under vanliga förhållanden arbetarens mod nedslås genom medvetandet att han är blot! ett verktyg i kapitalistens hand utan all delaktigbet i dennes ökade inkomster af rörelsep. Dessutom tramholl mr Solly fordelarne uf samlifvet i de cooperativa associationerna. Öfver verkstäderna voro gemensamma rum i hvilka arbetarne samlades under altnarne för att samtala, läsa, eller på annat sått använda tiden för sin uppbyggelse eller förströelse. Dessa sammankomster ansåg talaren ändamälsenligaro for den obildade arbetaren än mechanies institutes hvilka trots sitt namn och den id som låg till grund för deras bildande, voro förnämligast begagnade al personer tillhörande en hogre klass. Arbetaren har en viss motvilja för att iufinna sig bland dem som han vet se ned på honom — åtminstone har han den, innan han tagit de törsta stegen på bildningens väg. Dessa steg ansåg den ärevördige talaren böra tagas på rummen öfver verkstäderna under samspråk med och studier bland jemlikar i bildning och samhällsställning, för att sedan fortsättai mechanics institutes eller på något annat lämpligt sätt. Derefter reste sig professor Huber, en tysk adept i den sociala vetenskapen af stort anseende, för att gitva auditoriet begrepp om de tyska arbetare-associationerna (Genossenschaften) hvars valde representant vid den filantropiska dubbelkongressen han var. Den rödlette och godmodigt blickande talaren höll ett föredrag, hvilket det ej öfverensstammer med planen för mina anteckningar att återgifva ens i sammandrag. Vare det nog att upplysa den läsare som möjligen är nysiken 1 detta hänseende att språket var engelskt, men andan i föredraget tysk, hvilket dock icke hindrade den disunguerade talaren från utt efterät i ampla ord klomplimenteras al lord Brougham för både det ena och det andra. Men han fick dock ej uteslutande komplimenter. En närvaiande fransman M. Wolowski, medlem at institutet, som insupit for ett dussin år tillbaka om ej tidigare en stark vedervilja for all socialism och nu vädrade en sådan i dessa cooperativa associationer, hvarpå slösades så många loford, banade sig väg uwull platformen och höll ett föredrag på klingande fransyska, deri han — alltid med den största fransyska urbanitet — bekämpade ätskilliga af de uttalade åsigterna, och hänvisade till de varningar mot socialistiska experimenter Frankrikes exempel hade att girva. Ep hr Ludlow, en mörklagd barrister (advokat) med ett anlete bärande stämpeln af en tänkande menniskovän, tog de franska socialisternas parti med största värma, förklarande att han ansåg deras beteende, då försöket med nationalverkstäderna gjordes, törtjent al all sympati, så mycket mera som den ide hvarför de kämpade innebar så mycken sanning. Professor Huber och presidenten sjelf instämde i dessa yttranden; den senare tilllade att han betraktade dessa socialister såsom stridsmän för en god sak dukande under för ogynnsamma omständigheter och det hela såsom en djupt rörande tragisk tilldragelse. Men de cooperativa associationerna fingo