Göteborgsposten – 4 juli 1862, sida 1

Uvarje afton hade han gått att söka henne, men aldrig blifvit insläppt. Man svarade honom alltjemnt: hon är utgången ! Mr Jiffin hade väl kunnat invända att det icke var sannt, att han sett henne gömd bakom gardinen, men han gjorde det icke, emedan det icke passade sig att så nära bröllopet såra en ung flickas känslor, Den stränga tillbakadragenhet i hvilken hans sköna fästmö lefde smickrade hans egenkärlek och gjorde honom helt stolt, ty naturligtvis trodde han att det var blygsamheten som höll Afy inne. Emellertid fästades mr Jiffins uppmärksamhet en dag, då han och hans förste bokhållare beundrade den ordning och snygghet som rådde i butiken och hänrycktes af de läckerheter som voro exponerade i fönstren till beskådande, oförmodadt på ett ungt vackert fruntimmer som gick på andra sidan gatan och svängde behagsjukt på kroppen. Hennes ljusgula sidenkladning hade minst aderton volanger och var öfversållad med paljetter af stål som tindrade och bröto sig starkt mot solen. Hennes svarta halmhatt pryddes af en tuppfjäder till hvilken äfven en strutsfjäder slöt sig på ett förtjusande sätt, slutligen föll ett spanskt hårnät ända långt ned på halsen och lät genom sina med guldperlor beträdda maskor ett utomordentligt rikt och vackert hår framskymta. Det var Afy Hallijohn. Mr Jiffins hjerta riktigt hoppade af fröjd och han kastade af sig förklädet samt skyndade att möta sin tillkommande hälft.