Göteborgsposten – 4 juli 1862, sida 1

— — — ———— —— — — ————— — M:me Vine, mumlade Carlyle med öm röst, huru skall jag någonsin kunna vedergälla er eller nog kunna visa min tacksamhet för er stora tillgifvenhet mot min son. Och han fäste sina blickar med mildhet och ömhet på lady Isabels vanställda drag. Stackars qvinna! Hon hade icke längre styrka att dölja sina känslor! Hela hennes gestalt skalsde och ett genomträngande skri, som tillräckligt vittnade om hennes vilda förtviflan, undslapp hennes qvalda bröst. Sedan betäckte hon sitt ansigte med sin af tårar genomdränkta näsduk, för att bättre kunna dölja sig för mr Carlyles blickar. — Ack, gråt icke! Han är lycklig nu! utropade advokaten, som naturligtvis tillskref detta utbrott af smärta det minne han nyss väckt. Och han lemnade rummet. Tjugondeandra Kapitlet. Det tjenar till intet Afy! Mr Jiffin var i sjunde himlen. Den gode mannen hade icke sparat någon kostnad för att göra sin bod så prydlig och sin våning så komfortabel som möjligt. Han afvaktade nu endast det lyckliga ögonblicket då han skulle blifva Afy Hallijohns äkta man. Några dagar hade passerat sedan mr Jiffin hade glädjen råka miss Afy, eller med andra ord, han hade icke återsett henne efter rättegången i Lynneborough.