Göteborgsposten – 4 juli 1862, sida 1

Den silantropiska dubbelkongressen i London. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) IV. Fredagen den sjette Juni började, såsom jag redan nämnt, den nationela associationen sor socialvetenskap sina sessioner i Guildhall. I de rum der myndiga och välvisa magistratspersoner — Lord Mayorn med sin svit af aldermen och professionela jurister — under vanliga förhållanden skipa lag och rätt, samlades vid elfvatiden f. m. verldsreformatorer af begge könen, vetenskapsmän och vetenskapsqvinnor — de senare äro, som bekant icke sällsporda i England — praktiserande liksom blott och bart teoretiserande menniskovänner, nyfikna personer som ej hade något mera lockande sätt att fördrifva några timmar på dagens förslagslista, sådana som begagna filantropien såsom ett trappsteg för uppkomst och kanske ätven tör utkomst, andra kategorier att förtiga. Det första man hade att göra, sedan man af de vakthafvande polismännen insläppts i den stora sal, der citys borgare på Lord Mayorns dag undfägnas af denne och sherifferna, samt satt sig i besittning af dagens program, var att bestämma sig för ett af de sex departemangerna, hvilka naturligtvis hade tagit hvar sitt rum i besittning. Valet var, har jag anledning att förmoda, för flertalet at de tillstädeskomna kinkigare än åsnans mellan höstackarne, ty om jag minns rätt, hade denna, enligt sagans uppgift blott tvenne att välja mellan, då de för den sociala vetenskapen nitälskande deremot frestades af ett halft dussin Åtillbud. Hvad mig sjelf beträffar, är jag för Göteborgspostens läsares och ännu mera for dess läsarinnors skull ledsen att jag ej kunde klyfva min iakttagelseförmåga i sex lika delar, egnande hvarje del åt ett departemang. Hvad skall jag gora? Jag är icke i besittning af allestädes närvarelsens gudomliga egenskap — behöfver jag upplysa derom? Förraoch nutidens allra förunderligaste trollkarlar hunno aldrig så långt i sin konst att de kunde vara på flera ställen på en gång. Huru skulle då jag, hvilken såsom den skarpsinnige läsaren sannolikt redan uppdagat, icke alls är någon trollkarl, kunna utföra ett dylikt mirakel. I betraktande af anförda ogynnsamma omständighet torde luckorna och den nödtvungna knapphändigheten i min skildring al motena ursäktas af den rimlige läsaren; hvad beträffar den orimlige, så får jag för den händelse att någon sådan skulle finnas bland Göteborgspostens prenumeranter, upplysa honom om att jag icke skrifver for hans räkning. Jag begat mig efter moget ofvervägande till afdelningen för social ekonomi, och jag fann sedermera vid jemförelse mellan de ollka departemangerna att den erbjöd det största och mångsidigaste intresset för åhörare och deltagare i diskussionen, hvilket äfven bevisades deraf att auditoriet derstädes alltid var det talrikaste. Nämnda atdelning liknar ett visst af våra riksdagsutskott deruti, att det ej blott upptager de ämnen som innefattas under dess titel, utan äfven alla dem som äro husvilla enär de ej rimligtvis kunnat inpassas i någon af de öfriga afdelningarne. Denna anmärkning har jag måst förutsända på det ej läsaren skulle häpna allt för mycket öfver de ämnen, som i den blifvit behandlade. Parlamentsledamoten Monckton Milnes presiderade i denna afdelning. Han öppnade sessionen med ett föredrag, måhända det bästa jag hört af en engelsk talare. Vältaligheten florerar ingalunda i England för närvarande, ehuru der hållas tal och diskussioner i massa — ja i sådan massa, att ingen ——aäe—